Pandemin försvårar resor och stänger gränser. Människor hindras från att vara hos dem som de älskar, söka sig till trygghet och säkerhet, skapa mening i livet.

Våra ändrade sätt att kommunicera och arbeta för att minska smittspridningen ger visserligen värdefulla lärdomar, exempelvis hur vi organiserar arbetslivet för mindre klimatpåverkan. Minskat bilåkande och ökat distansarbete är något att ta med sig in i framtiden.

Men barriärer som gör det svårare för människor att förflytta sig och vara nära varandra kan i grunden inte ses som en bra sak i ett modernt samhälle.

Därför var det resonemang som Katrineholms socialdemokrater förde häromdagen anmärkningsvärt. Kommunalrådet Göran Dahlström och riksdagsledamoten Fredrik Olovsson kopplade i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren (2/5) samman åtgärderna mot corona med den invandringspolitik som de vill se:

”Migrationspolitiken i Sverige har stramats åt. Antalet asylsökande minskar stort och med coronakrisen är rörligheten i världen minimal. Det är ett utmärkt tillfälle att göra om den svenska politiken. En fortsatt stram linje nationellt, där man inte kan avvika från andra europeiska länder, bör kombineras med en hårdare nationell styrning av boende såväl under asyltiden som vid eventuell etablering.”

Coronasmittan hindrar resor över landsgränser och ger staten verktyg att begränsa människors frihet. Socialdemokraterna i Katrineholm ser fördelar i det och vill behålla en del grunddrag. Cyniskt så det förslår.

Därutöver är det ohederligt och historielöst. Den hårdare styrning som efterlyses betyder en styrning av invandrare bort från Katrineholm. Men det är tack vare invandringen som Katrineholm inte är en avfolkningskommun. Det är flyktinginvandringen som har gjort att kommunen har kunnat växa och nå de befolkningsmål som Göran Dahlström återkommande slår sig för bröstet för.

Det är möjligt att han och Olovsson tror att de kan, bara de får sina verktyg, välja och vraka bland invandrare för att få till en inflyttningsmix som passar dem bättre. Men så ser verkligheten inte ut. 

Det är till stor del Socialdemokraterna som med sitt hundraåriga maktinnehav har gjort Katrineholm till vad det är – ingen överdrivet stark magnet. Och det blir knappast lättare när en politisk majoritet nu har satt problemstämpel på kommunen, genom att i sin tillämpning av nya EBO-lagen definiera hela Katrineholm som ett utsatt område.