Vad är det dagens moderater och vänsterpartister kan enas om, för att undergräva regeringen och ge Annie Lööf (C) en spark på smalbenet?
Vilka får betala för att de mycket stora kommun- och regionkassorna får ett par enstaka miljarder utöver det som på goda grunder är på väg i regeringens vårbudget?
Den i särklass största nedskärningen riktar M och V mot särskilt svaga grupper på arbetsmarknaden. De har med sig SD och KD på att försöka sätta stopp för sänkt löneskatt som från 1 juli i år skulle införas för att anställa personer som möter höga trösklar in till arbetslivet.
Det är en grov missuppfattning att det handlar om samma slags stöd till anställning av unga som en gång infördes av Reinfeldtregeringen. Detta blev alltför brett, det gällde även anställning av många yngre med god utbildning och utmärkta jobbchanser. Det kostade för mycket i förhållande till vad det gav.
Men av den erfarenheten har Centern och andra lärt. Det som fanns i budgeten i höstas är väl avgränsat, till tre kategorier där särskilt mycket behövs för att motverka utanförskap och socialbidragsberoende.
Det gäller unga arbetslösa utan högskoleutbildning. Bland nyinvandrade gäller det dem med uppehållstillstånd som skyddsbehövande och deras anhöriga. För andra utan jobb gäller det dem som är långtidsarbetslösa. Att stoppa en sådan insats är att motverka arbetet för minskade sociala klyftor och kortare vägar in i arbetslivet.
När Anders Borg inte längre finns kvar som ekonomisk ordningsman hos M går det tydligen att enas mellan M och V om sådana här krokbensbeslut. Dessutom har de prövat en arbetsordning där M och KD är mellanhänder när V gör upp med SD om punktvisa sabotage mot socialdemokraters och liberalers reformpolitik.
Vänsterpartiet har sedan ett år tillbaka stående inbjudan från M och KD om att förmedla sådana här nejsägarallianser med SD. Bakom det ligger en strävan efter att bereda vägen för en regering byggd på en allians mellan SD, M och KD. Är Vänsterpartiets drift att skadeskjuta Socialdemokraterna så stark att de ska låna sig till att vara redskap för den strategin?
Undanflykter som hörs från V är inte mycket värda. Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson sade till Dagens Nyheter att den omfördelning de vill ha av ett par miljarder är till för att ”rädda varenda undersköterska, sjuksköterska och lärare som vi kan”. I verkliga livet har alla dessa yrken en god arbetsmarknad med personalbrist som gör att de lätt får nya jobb vid omorganisationer.
Det V gör är att arm i arm med M, SD och KD göra det svårare för många att få ett jobb att leva på.