Vad är viktigast: politikens innehåll eller den som framför den? Det självklara svaret är naturligtvis att det är innehållet i politiken som är det viktigaste.
Samtidigt kan en karismatisk partiledare vara skälet till att partiet når ut med sitt budskap till väljarna. Får man fler röster ökar sannolikheten att man får igenom mer av sin politik.
Partiledare som lockar väljare är långt ifrån ett nytt fenomen. I riksdagsvalet 1985 fick exempelvis dåvarande Folkpartiet stöd av 14,2 procent av väljarna. Ett resultat som till stor del tillskrevs dåvarande partiledare Bengt Westerberg – den så kallade Westerberg-effekten.
Flera andra politiker har också ansetts större än sitt parti, som Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. I maj 2010 hade bara M-ledaren Fredrik Reinfeldt större förtroende bland väljarna enligt Aftonbladets mätning.
I kommunpolitiken kan man exempelvis nämna vänsterpartisten och kommunstyrelseordföranden Stig Henriksson i Fagersta. I valet 2006 fick Vänsterpartiet 58,3 procent. En annan kommunpolitiker som går hem hos väljarna är kristdemokraten och kommunstyrelseordföranden i Markaryds kommun, Bengt Germundsson. I det senaste kommunalvalet fick KD 37,75 procent av rösterna.
I valet 2022 finns även en annan politiker drar väljare: Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
I en ny bok från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet går författarna igenom de 17 vallokalsundersökningar som SVT har genomfört sedan 1991. Fokus i boken är dock riksdagsvalet 2022.
En slutsats i boken är att Åkesson var avgörande för SD:s valframgångar i september. 48 procent av partiets väljare anger att han varit mycket betydelsefull för deras partival. Resultatet gör Åkesson till det starkaste dragloket för ett parti sedan undersökningarna började.
En av författarna till boken, statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, konstaterar att många väljare säger att de röstar på Jimmie – inte på SD.
I det korta perspektivet spelar det kanske inte så stor roll för SD:s ledning varför väljarna lägger sin röst på partiet. Framgången i valet har gett dem större inflytande över svensk politik.
Men målet för ett parti kan inte bara vara att få vara med och bestämma över regeringspolitiken under en mandatperiod.
I den kontexten kan Åkessons popularitet bli ett problem. Han blev partiledare för SD 2005. 18 år senare är han den partiledare bland riksdagspartierna som suttit längst.
Att vara partiledare är slitsamt. Få har orkat sitta lika länge som Åkesson.
Inom SD behöver man därför ställa sig frågan vad som händer den dag han avgår? Kommer väljarna att stanna kvar när de inte längre kan rösta på Jimmie?
Alla väljare bör samtidigt ställa sig frågan vad det är som gör att det väljer att rösta på ett visst parti. Det går visserligen inte, som Henrik Ekengren Oscarsson slår fast, att sätta ett partiprogram i tv-studion. Men ideologi och partiernas svar på sakfrågor borde ändå väga tyngre än partiledarens förmåga att gå genom rutan.