Offentlig skändning av koranen kan rymmas inom yttrandefriheten i den mån den inte sker som en del av hets mot folkgrupp. Så ser svensk lagstiftning ut. Det hade dock varit möjligt att neka den danske högerextremisten Rasmus Paludan demonstrationstillstånd i helgen.
Det har polisen gjort tidigare. Paludan fick nej i augusti 2020 och i maj 2021. Polisen lutade sig mot en bestämmelse i ordningslagen som ger rätt att neka tillstånd om det ”vid en tidigare sammankomst av liknande slag uppkommit svårare oordning”.
Bedömningen måste göras från fall till fall och det gäller att kliva försiktigt. Vi får inte hamna i en situation där det är graden av våldsamma motdemonstrationer som sätter ramarna för tillåtna opinionsyttranden.
Men själva det faktum att verktyget finns och att polisen har använt sig av det gör oprecisa hänvisningar till yttrandefriheten, som nu gjorts av polisens nationella kommenderingschef Jonas Hysing (TT 16/4), rätt ihåliga. Varför då men inte nu?
Ett svar kan vara att Hysing besvarar frågor som inte ligger på hans bord. Beslut om allmän sammankomst fattas av polisregioner, där polisregion Syd, som nekade Paludan tillstånd i Malmö 2020 och 2021, möjligen har lägre toleransnivå än exempelvis polisregion Öst (Linköping).
Det kan också vara så att de på förhand uppfattade riskbilderna har skilt sig åt och att polisen inte lyckats dimensionera sin närvaro på rätt sätt denna gång.
Eller så tänkte polisen rätt men det blev ändå fel av omständigheter utanför ordningsmaktens kontroll. Paludans manifestation i Jönköping avlöpte lugnt, med värdiga protester, däribland en ringning i kyrkklockorna som under en kort stund överröstade danskens prat. Men på andra platser, som Linköping och Örebro, urartade det i våld.
Detta våld riktades inte heller mot Paludans gäng – som var utom räckhåll – utan utstuderat mot polisen och i vissa fall även mot andra. I Norrköping kastades stenar mot Sveriges Televisions bil. Våldet hade också extrema inslag, som brandbomber, som tidigare inte förekommit i denna omfattning.
Vissa grupperingar har helt enkelt tagit den rasistiska manifestationen till förevändning för att angripa polisen. Det faktum att poliser tvingats avlossa varningsskott visar vilken nivå av våld som riktats mot dem.
Det förekom även felgrepp från polisens sida. Polisers val att kasta tillbaka stenar som slungats mot dem – vilket hände i Örebro – må vara en mänsklig reaktion i stundens hetta. Det är ändå inget som svensk polis ska syssla med.
Här behövs uppenbarligen arbete på flera nivåer. Det gäller att identifiera organiserade våldsverkare och göra insatser mot dem tidigt. Riskbedömningarna inför allmänna sammankomster måste också bli bättre. Demonstrationsrätten är mycket viktig men den är inte absolut.