En tiggare i Eskilstuna blir kissad på. En annan ser att en bilist kör med full fart mot henne, bara för att stanna någon meter ifrån. En grupp tiggare som sover i en bil blir angripna av ett tiotal personer som slår på bilen med tillhyggen och krossar en ruta.
Det har EK/ST rapporterat i dagarna, utifrån de berättelser från tiggare som Stadsmissionen i Eskilstuna har sammanställt. Redan ett par månader sedan skrev tidningen om hur vissa Eskilstunabor efter införandet av tillståndskrav för tiggeri trakasserat tiggarna och krävt att få se deras tillstånd eller försökt jaga bort dem från deras platser.
Så ser sambandet ut. Eskilstunas politiska majoritet har infört tillståndskrav med det uttalade syftet att få bort tiggeriet. Därmed sände man en kraftfull signal till allmänheten som vissa människor verkar ha tolkat som en officiell sanktion till handgripligheter.
För det är inte så att extremisterna har fått något tuggmotstånd från den politiska ledningen i form av ett principfast försvar av utsatta människors frihet att sitta på marken med en mugg bredvid sig.
Men det sagt är det sannolikt så att kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) ändå menar det, när han säger ”för jävligt” om hoten och våldet mot tiggarna.
Låt oss då se på vad han har gjort praktiskt för att skydda dem mot detta.
En central fråga är att brott anmäls. Förutom att sätta fast brottslingarna kan det ge officiell statistik över incidenter, så att man får en tydligare bild av problemet. Men tiggarna är ovilliga att göra polisanmälan på grund av dåliga erfarenheter av polis och andra myndigheter i sina hemländer.
Jimmy Jansson och kamraterna har inte tagit några steg för att motverka denna misstro. Tvärtom har de sett till att kommunen hålls så långt från arbetet med tiggarna som möjligt. Så gott som alla stödinsatser för EU-migranter sköts av frivilliga krafter, som visserligen använder skattemedel för detta, men har inget specifikt uppdrag från kommunen.
Att ovanpå det införa tillståndskrav försvagar sannolikt tiggarnas förtroende för myndigheter ännu mer. Kommunen hittar på möjliga ordningsstörningar för att kunna kräva tillstånd vars syfte enbart är att krångla. Nog påminner det om illojal maktutövning från myndigheter som tiggarna känner igen alltför väl.
Jimmy Jansson medger i intervjun med EK/ST att tillståndskravet har drivit på hot och våld mot tiggare. Men vilka slutsatser drar han av det? Kravet på tillstånd har införts för att någonstans längs vägen göra livet bättre för tiggarna, enligt Janssons sätt att se. Men om de nya reglerna i stället för att förbättra har försämrat deras situation – vilket går att se i den kraftigt ökade brottsutsattheten i gruppen – borde reglerna inte dras tillbaka?
Nej, säger Jansson. I stället ska tillståndskravet utvidgas för att gälla på flera platser i Eskilstuna.
Den politiska ledningens hantering av denna fråga är immun mot rationell logik. Majoritetspolitikerna lever i en bubbla där det är viktigare att hålla fast vid beslut och ett hårt signalsystem än att skydda en utsatt grupp.