Så gott som alla kvinnor har dem; strategier som ska öka sannolikheten att de kommer säkert hem igen. Man väljer inte den genaste vägen om den upplevs som osäker. Man undviker parker och skogsområden när det är mörkt. Man kramar mobiler och nycklar hårt i handen, eller pratar med någon i mobilen som kan slå larm om något händer.
Men hur mycket man än försöker minska risken händer det ändå. Kvinnor blir överfallna.
För drygt en månad sedan blev en kvinna antastad av en för henne okänd man när hon promenerade i Kronskogen vid lunchtid.
Polisen utredde händelsen som försök till våldtäkt. Men har nu valt att lägga ned förundersökningen. Det är dock ett beslut som kan komma att omprövas. Om vittnen hör av sig kommer polisen att öppna ärendet på nytt.
Men även om nya vittnen framkommer är sannolikheten att den misstänkte gärningsmannen kan identifieras, gripas och dömas liten.
Det är helt enkelt som att leta efter en nål i en höstack.
Rädslan för överfall begränsar kvinnors liv. ”Så fort man som liten tjej börjar bli så självständig att man rör sig ute på egen hand börjar det. Oron och rädslan för att någon som är fysiskt starkare ska hota eller överfalla dig. Man blir van och det blir ett normaltillstånd”, skrev exempelvis signaturen ”Trött kvinna” i en insändare efter att ha läst om våldtäktsförsöket i Kronskogen.
Och så är det. Flickor uppfostras att ständigt tänka ett extra varv på sin säkerhet, att vara rädda. Problemet är att det inte endast är det okända gärningsmännen som kvinnor behöver frukta, utan i ännu högre grad personer som de har någon form av relation till.
Enligt statistik över anmälda våldtäkter mot personer över 18 år, som Brottsförebyggande rådet (Brå) redovisar, anmäldes totalt 5 441 brott under 2023.
5 158 brott anmäldes av kvinnor och 283 av män. Det finns ett mörkertal. Långt från alla brott anmäls, vilket är viktigt att tänka på. Men när det gäller vilka relationer som de anmälande kvinnorna har till de män som anmäls finns det ändå ett tydligt mönster.
35 procent av kvinnorna är närstående till den uppgivne gärningsmannen genom en parrelation. 2 procent är närstående genom släktskap/familj.
I 39 procent av de anmälda brotten hade kvinnorna en annan sorts relation eller bekantskap med offret. Det kan alltså vara kompisar, ytligt bekanta, arbetskamrater, kursare eller att man är medlemmar i samma förening.
I 25 procent av de anmälda fallen var gärningsmannen obekant med offret.
En fjärdedel av de anmälda brotten är fortfarande mycket. Det innebär att kvinnor ändå bör hålla fast vid sina strategier för att minska riskerna.
Men att 75 procent av de anmälda brotten begås av personer som kvinnorna känner innebär samtidigt att mångas bild av verkligheten såväl som bilden av förövarna behöver justeras. Att fler behöver inse att risken att bli utsatt för övergrepp kan vara större på hemmafesten med kompisar och bekanta än på vägen hem från krogen.
Att det är så här verkligheten faktiskt ser ut är något som vi alla behöver prata mer om. I bästa fall kan samtalen leda till att brott kan förhindras, eftersom alla blir mer varse om att förövarna finns där mitt ibland oss.