Varje år kring den åttonde mars vaknar jämställdhetsdebatten till liv. Det skrivs artiklar. Olika manifestationer genomförs. Nya fakta presenteras som på olika sätt ska belysa att vi inte lever i ett jämställt samhälle eller att det skett marginella framsteg på området det senaste året. Efter ett par dagar ebbar debatten ut. Vardagen puttrar på och ojämställdheten består.
Eller som den tidigare EU-kommissionären Viviane Reding uttryckte det i en intervju i den tyska tidningen Rheinische Post 2009: ”Så länge vi uppmärksammar den Internationella kvinnodagen har vi inte lika rättigheter. Jag skulle vilja se att vi inte längre behöver använda en symbolisk dag som ett fikonlöv, utan i stället ser till att framsteg görs för kvinnor i praktiken 365 dagar om året.”
Men det praktiska arbetet att få ett mer jämställt samhälle går långsamt. Det rör även de delar som inte borde vara så svårt att få bukt med, som lika lön för lika arbete.
Andra delar är betydligt svårare, ibland eftersom vi inte riktigt själva identifierar vad det är som är orsaken. Exempelvis att fler män än kvinnor söker sig till tekniska utbildningar. Visst kan man skylla det på att kvinnor inte är lika intresserade av teknik, matematik och andra naturvetenskapliga ämnen. Men det är att göra det för enkelt för sig.
Enligt forskaren Una Tellhed på institutionen för psykologi vid Lunds universitet finns det på ett generellt plan ingen skillnad i teknisk förmåga och talang mellan könen. (Ämneslärararen 2/11 2023)
Det som däremot finns är en djupt rotad föreställning om att män är bättre på teknik än kvinnor. Och det är något som barn får lära sig tidigt. När Una Tellehed och en kollega undersökte indirekta stereotyper kopplat till teknisk förmåga hos knappt 900 elever och cirka 90 lärare i södra Sverige fann de att elever i årskurs sex redan hade starka associationer till stereotyper. Dessa hade förstärkts bland eleverna i åttan. Starkast var de dock bland lärarna.
Med tanke på att lärare kan spela en avgörande roll för elevers intresse och val av utbildning är just lärarnas inställning särskilt olycklig. Una Tellheds forskning visar att ju starkare tjejer associerar teknik med män, desto mindre intresserade är de att själva söka en teknisk utbildning. För killar ökar i stället intresset. ”Det stöder teorin att när vi har stereotypa roller i samhället – och en könssegregerad arbetsmarknad – så lär vi oss stereotyperna och det påverkar vår självbild,” säger Tellhed.
Kopplingen mellan teknik och män verkar dessutom vara extra stark i Sverige. Flickor med ”utländsk bakgrund” hade inga stereotypa associationer mellan teknik och män i årskurs sex. Det kan, enligt Una Tellhed, bero på att det i exempelvis Östeuropa och Mellanöstern varit naturligt att även rekrytera många kvinnor i teknikyrken.
Som samhälle borde man alltid sträva efter att de med mest fallenhet för en uppgift också är den som utför den. För frågan om jämställdhet är inte bara en fråga för kvinnor. Män väljer på samma sätt bort yrken som är associeras till kvinnor.
Männen gynnas oftare i ett ojämställt samhälle. De tjänar exempelvis mer. I genomsnitt har män 6 800 kronor mer kvar att leva för varje månad än kvinnor, när alla inkomster räknas samman och skatter och avgifter är betalda. På en livstid blir det mer än 6 miljoner kronor i inkomstgap.
Man skulle åter kunna hävda att kvinnor borde göra smartare val. Välja bättre betalda jobb. Inte stanna hemma lika länge med barnen eller vabba lika många dagar. Men som exemplet ovan visar påverkar normer och stereotyper oss tidigt och sätter sig djupt.
Det hävdas exempelvis att uttaget av föräldraledighet och vab, skulle bero på ekonomi. Att pappor inte har råd att vara hemma mer. Så kan det vara men inte alltid. Kvinnor som lever i heterosexuella relationer och tjänar mer pengar än sin partner tar exempelvis ändå ut fler föräldradagar.
Timme läggs till timme där kvinnor förlorar i inkomst och makt.
Men det ojämställda samhället påverkar även männen negativt. Det är särskilt tydligt när det gäller hälsa.
Kvinnor uppger visserligen i högre utsträckning än män att de har problem med sin hälsa. Men fler män än kvinnor dör på grund av självmord, i olyckor på arbetsplatsen, i hjärt- och kärlsjukdomar och av cancer. Detta återspeglar sig bland annat i medellivslängden. I Sverige är den drygt 81 för män och nästan 85 för kvinnor. En skillnad på nästan fyra år.
Även här kan orsaken finnas i stereotyper. Det finns djupt rotade föreställningar att män inte ska gå till doktorn i onödan. Många män drar sig därför att boka ett besök – även när de har tydliga symtom på sjukdom. Enligt mansforskare är det inte sällan en kvinnlig partner som ser till att mannen till sist söker vård. Sena diagnoser av bland annat cancer leder till att sjukdomen är svårare att behandla. Ibland går det inte.
Det här är en text som inte borde ha behövt skrivas och i synnerhet inte i dag. För arbetet för ett mer jämställt samhälle måste fortgå varje dag. Det tjänar både kvinnor och män på.