Endast 49 procent av eleverna i Paulinska skolan i Strängnäs gick ut med ut med godkänt i alla ämnen i år. Jämfört med förra läsåret är det en minskning med 9 procentenheter.

Men kommunens grundskolechef Raija Ikonen verkar ändå vilja tolka siffrorna som en viss framgång. Till tidningen säger hon att eleverna ”i årskurs 9 på Paulinska skolan har utvecklats mycket jämfört med resultatet för samma klass i årskurs 8. Men visst behöver vi arbeta ännu mer med att stötta och se olika behov i olika klasser”. 

Den sista meningen är ingen underdrift. Det här är elever som har gått i skolan sedan nollan. Det vill säga i tio år. Ändå har mer än hälften av dem inte fått godkända betyg i alla ämnen. Det kan inte beskrivas som något annan än ett oerhört svek. 

Att eleverna har utvecklats sedan de gick i åttan visar att det inte är elevernas förmåga att lära som det är fel på – utan skolans förmåga att lära ut.

2021 gick de här eleverna ut sexan. Enligt Skolverkets statistik lämnade 57 procent av dem mellanstadiet "utan godkända betyg i flera eller alla ämnen." Så varför gjordes inte mer tidigare, för dessa och andra elever i Strängnäs kommunala skolor? 

Paulinska skolan är inte den enda kommunala skolan där många elever inte når målen. I år gick 59 procent av eleverna på Åkerskolan ut årskurs 9 med godkänt i alla ämnen. Motsvarande siffra för Mariefred är 72 procent.

De bristande resultaten tyvärr inte någon nyhet. Inte heller att resultaten i skolan försämras. 

Så sent som förra våren utvärderade exempelvis Sweco det skolutvecklingsprogram som kommunen sjösatte 2016.  Förra våren utvärderade även kommunrevisorerna genom revisionsföretaget EY kommunens systematiska kvalitetsutvecklingsprogram i grundskolan. I slutet av sommaren återrapporterade kommunens egen förvaltning också om skolutvecklingsprogrammet, som efter sju år tog slut i augusti 2023.

Så vad åstadkom då skolutvecklingsprogrammet, som bland annat hade som uttalat syfte att hantera de låga kunskapsresultaten i skolan? Enligt Swecos analys har programmet inte i nämnvärd omfattning gett några effekter på kunskaper och lärande. 

I grundskolan har andelen elever som gått ut skolan med fullständiga betyg minskat mellan 2016 och 2022, i gymnasieskolan ligger de på ungefär samma nivå. Kommunen konstaterade i sin utvärdering att målen var relevanta men att: förankring, kommunikation, gemensamt ansvarstagande och uppföljning brustit.

Eleverna på de kommunala skolorna i Strängnäs hamnar också långt under rikssnittet. Läsåret 2022/2023 gick exempelvis 47 procent av eleverna i årskurs 6 ut med godkända betyg i alla ämnen, motsvarande siffra för riket är 70,1 procent.

Kostnaden för den kommunala skolan ligger över rikssnittet. Men när så många elever inte når kunskapsmålen läggs pengarna uppenbarligen inte på rätt saker. 

Färre elever än beräknat är behöriga till de nationella gymnasieprogrammen. Trots att man i beräkningarna tagit hänsyn till elevernas socioekonomiska förutsättningar att klara skolan. Den teori som ofta framförs: att de låga kunskapsresultaten beror på att så många elever går i friskolor, håller därför inte. Kommunrevisorerna säger till och med att den i sammanhanget är irrelevant. 

De och EY riktar i stället strålkastarljuset på att barn- och utbildningsnämnden inte gör tillräckligt: ”Vår sammanfattande bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte säkerställer ett ändamålsenligt systematiskt kvalitetsarbete inom grundskolan”, konstaterar de båda.

De vill också att barn- och utbildningsförvaltningen ska göra mer: ”nämnden behöver ta del av en utvecklad redovisning och analys där nämnden själv kan identifiera relevanta jämförelser eller på annat sätt utveckla uppföljningen för att få en djupare bild av resultatet i de kommunala grundskolorna,” skriver de. 

Men har då politikerna gjort sin hemläxa det senaste året? Inte direkt. Barn – och utbildningsnämnden har visserligen fått en ny ordförande, Catharina St Cyr (M), men hon har inga konkreta besked att ge: ”Målsättningen är glasklar, vi vill att alla elever ska ges förutsättningar att klara skolan med goda resultat och vilja fortsätta lära genom livet”, sa hon nyligen till tidningen. 

Men hur det ska gå till förklarar hon inte. Ht Cyr och övriga politiker i nämnden tycks i stället ägna mer tid att debattera vad som är fel med andra politiker i nämnden. 

Till tidningen säger exempelvis St Cyr: ”Det är anmärkningsvärt att Liberalernas Sofia Könberg, ledamot i barn-och utbildningsnämnden gång på gång går ut i tidningen och rasar över det skolutvecklingsarbete som pågår inom Strängnäs kommunala grundskolor.”

Alltså det skolutvecklingsarbete som på sju år inte i någon nämnvärd omfattning fått någon effekt. 

Skolan behöver politiker och tjänstemän som är beredda att identifiera problemen, som är redo att ta fram konkreta planer på hur de ska kunna lösas och som ser till att det finns tillräckligt med resurser för att göra det. 

Men skolan behöver inte fler fluffiga mål och mer magiskt tänkande att allt ska lösa sig.