Sedan Dagens Arbete i somras avslöjade att Senior Materials har fått dispens att släppa ut 900 ton metylenklorid i Eskilstuna har tidningens ledarsida flera gånger ställt frågan till Eskilstunas politiska majoritet (S+M) hur det kom sig att företaget etablerade sig i kommunen.
För det är inte direkt så att ett företag av Seniors storlek slår upp portarna i en kommun över en natt.
Det föregås av en lång process där kommunens näringslivspolitik spelat en avgörande roll.
Men den politiska ledningen vill inte svara på frågan – varken till tidningen eller till alla Eskilstunabor som ställer samma fråga.
S+M gör i stället sitt bästa för att blanda bort korten.
De pekar med hela handen på det faktum att det inte är kommunen som gett Senior Material dispens att använda och släppa ut metylenklorid.
Och det är ju sant. Men det svarar som sagt inte på frågan om hur det kom sig att Senior Materials valde att etablera sig i Eskilstuna.
I en intervju i Dagens Samhälle (28/8) ger dock fastighets- och miljödirektören i Eskilstuna Kristina Birath flera ledtrådar till hur kommunens näringslivspolitik omsätts i praktiken och hur det kom sig att kommunen valde att sälja mark till Senior.
– När vi säljer mark tittar vi på hur mycket jobb det genererar. Det är en väldigt viktig fråga för Eskilstuna. Men vi har inte frågat exakt hur processen går till eller vilka ämnen som används. Det har inte varit en förutsättning när vi sålt marken, säger Kristina Birath till DS.
Det är alltså antalet arbetstillfällen – inte vad företagen faktiskt gör som är det viktiga.
Det ter sig plötsligen mer logiskt hur fastighets- och miljöavdelningen – som både ansvarar för kommunens markförsäljning och strategiska miljöarbete – helt kan välja att bortse från det senare.
Det handlar inte om inkompetens. Det är ett medvetet val. Baserat på den politik som förs.
För tjänstemän gör inte den här typen av prioriteringar på egen hand. Det är politikerna som sätter ramarna för deras arbete.
Men Biraths förklaring ger upphov till fler frågor som den styrande majoriteten bör svara på.
Finns det någon gräns för vilken typ av företag som kommunen är beredd att välkomna – om de genererar många jobb?
Eskilstuna kommun har de senaste åren arbetat hårt för att bygga sitt varumärke som en miljö- och klimatkommun. Var det arbetet mest ett spel för gallerierna, om kommunen utan tvekan är beredd att titta åt andra hållet när företag med miljöfarlig verksamhet vill etablera sig i staden? Metylenklorid är en växthusgas. Hur går de ökade utsläppen av kemikalien ihop med kommunens målsättning att Eskilstuna ska vara klimatpositivt 2045? Det vill säga att de som bor och verkar i staden stänger in mer växthusgaser än vad vi släpper ut.
Som folkvald sitter man på väljarnas mandat. När de ställer frågor om den politik som bedrivs bör man som politiker kunna svara. Åtminstone om man är intresserad av att vinna väljarnas förtroende i nästa val.