Det är uppenbarligen inte lätt att bygga ett badhus. Det blir den som googlar på ordet badhusbygge snart varse.
Kommunala badhusbyggen kräver kunskap, kompetens och ett tydligt politiskt ledarskap. Det verkar dock sällan, enskilt eller var för sig, finnas i kommunerna.
När man läser om diverse kommunala badhusprojekt genom åren är det slående hur lite kommunerna verkar lära av varandra. Projekt efter projekt visar på samma brister: orealistiska visioner, otillräckliga underlag och dålig kostnadskontroll.
Och det är skattebetalarna som får stå för notan när dessa ”misstag” leder till att kalkylerna spricker och miljonerna rullar. Det finns många exempel när byggnotan och den fortsatta driften blir så höga att kostnaderna går ut över den kommunala kärnverksamheten.
Bygget av ett nytt badhus och en ny idrottshall på Larslunda IP i Strängnäs är inget undantag. I februari framkom det att projektet blir 50 procent dyrare än vad kommunen räknade med 2021. Notan ser ut att hamna på närmare 400 miljoner kronor.
Enligt den projektansvarige tjänstemannen på kommunens fritidsenhet har pandemin och kriget i Ukraina bidragit till att kostnaden har ökat. Hur och i vilken grad förklaras inte.
Inte ens den politiska oppositionen har full insyn i projektets alla turer och kalkyler. Till TV4:s kalla fakta (27/5) säger kommunstyrelsens ordförande i Strängnäs Jacob Högfeldt (M) att det muntligen har redovisats ekonomiska underlag för oppositionen.
Denna muntliga dragning anser Högfeldt utgör ett fullgott beslutsunderlag. Själva kalkylerna för simhallen, är dock sekretessbelagda. Så är det alltid under upphandling, konstaterar han.
Stora delar av oppositionen håller inte med. Liberalerna och Strängnäspartiet har exempelvis efterfrågat en investeringskalkyl, men har nekats att ta del av en sådan.
Men företrädarna för majoriteten (S+M) verkar alltså inte tycka att det finns några problem. Inte ens då det framkommit att den firma We Group som kommunen anlitat för att projektera bygget på goda grunder går att ifrågasätta.
Tidigare projekt har blivit betydligt dyrare och tagit längre tid än beräknat. Det gäller inte minst badhuset i Kiruna. Från början skulle badhuset där ha kostat 300–500 miljoner kronor. I maj var notan uppe i 820 miljoner och fortsätter växa i takt med fler förseningar. I mars sparkade Kiruna kommun We Group och lät Kirunabostäder ta över projektledningen. Enligt kommunen har både We Groups projektledning och projektstyrning brustit. (TV4 Kalla fakta 25/5).
Tv4:s program Kalla fakta har också avslöjat att företagets vd Mille Örnmark ljugit om innehållet i sitt cv. Det finns exempelvis inga belägg för att han är doktor i kemi och mikrobiologi, vilket han påstått. Själv säger Örnmark att han bara behöver nyttja en titel i sitt cv: Badhuskungen (ST 31/5).
I ljuset av Kalla Faktas avslöjande valde Göteborgs stad att säga upp avtal med Örnmark, som anlitats som konsult för att personligen vara byggledare under om- och tillbyggnaden av Frölundabadet. Kommunen anser att förtroendet för Örnmark förbrukats (GP 18/6).
Men i Strängnäs har den politiska majoriteten inte samma syn på avslöjandena. We Group jobbar kvar.
Ännu har ingen politiker i Strängnäsmajoriteten förklarat varför de, till skillnad från exempelvis politikerna i Kiruna och Göteborg, inte tappat förtroendet för We Group. Inte heller har de förklarat varför oppositionen endast får en begränsad insyn i ärendet.
Majoritetens strategi verkar tvärtom vara att ducka besvärliga frågor. Den som frågar hänvisas i stället till kommunens tjänstemän.
Det är inte riktigt så som demokratiska processer brukar genomföras.