När Sverige stöttar Ukraina, gör vi det som en del av en större gemenskap. I vårt motstånd mot Putins Ryssland står vi inte ensamma, utan tillsammans med resten av EU, och numera även med Nato.
Det är en styrka, även när alla EU:s länder inte är lika otvetydiga i sitt stöd. Tuffare är det för de länder som står utanför den europeiska gemenskapen, utlämnade till de ryska maktanspråk som skördar ukrainska liv.
I helgen var det val i Moldavien. Dels presidentvalets första valomgång. Dels en folkomröstning om att skriva in att landet ska sträva efter att bli en medlemsstat i Europeiska unionen i grundlagen. Den senare omröstningen var mycket jämn. Ja-sidan vann med minsta möjliga marginal: 50,46 procent (BBC 21/10).
Att moldaverna gick till valurnorna var förstås högintressant för det ryska propaganda- och påverkansmaskineriet. På en presskonferens hävdade Moldaviens sittande, EU-vänliga president Maia Sandu, att det finns bevis för att kriminella, i maskopi med utländska krafter, försökt köpa 300 000 röster. "De har attackerat vårt land med tiotals miljoner euro, lögner och propaganda för att hålla vår nation fångad i osäkerhet" sa Sandu. (SVT 21/10)
Valrörelsen har varit dokumenterat turbulent, och flera försök att köpa röster och skapa oreda har redan avslöjats. Ett storskaligt försök att köpa nej-röster i EU-omröstningen har upptäckts av moldavisk polis, och kopplas till kriminella nätverk och en moldavisk affärsman som lever i rysk exil. Dessutom ska en grupp unga moldaver ha tränats av specialstyrkor i Moskva, med syfte att skapa oordning och kaos på valdagen. Enligt moldaviska myndigheter för Ryssland ett så kallat hybridkrig mot landet (SVT 20/10).
Målet med oredan har inte nödvändigtvis varit att påverka valutgången som sådan, utan att avskräcka folk från att gå och rösta. Med lågt valdeltagande får omröstningen låg legitimitet. Blir det tillräckligt lågt kan resultatet ogiltigförklaras. Turbulensen skapar i sig osäkerhet och otrygghet, och det är förstås en del av målet.
Från svensk horisont blir denna turbulens en viktig påminnelse om den trygghet och demokrati vi åtnjuter – och rent av tar för självklar. När 88-åriga Maria från den lilla utbrytarrepubliken Transnistrien* förklarar för SVT (20/10) varför hon korsar gränsen för att rösta är svaret gravallvarligt: hon vill hinna leva i EU innan hon dör.
Det är en viktig påminnelse, den gemenskap vi tar för given, drömmer vissa människor om att få tillhöra. Inför hotet av det ryska hybridkriget och kriget i Ukraina är det lättare än någonsin att förstå var de drömmarna kommer ifrån.
____________________
* Transnistrien betraktas som en autonom region i Moldavien. Utbrytarrepubliken, som är beroende av stöd från Ryssland, har visserligen utlyst sin självständighet, men har inte erkänts av något annat land.