Partiliberalismen sitter trångt till i Sverige och än mer i Eskilstuna. På riksplanet har två partier som traditionellt haft liberala anspråk – L och i viss mån M – till stor del övergett dem till förmån för en maktkalkyl där de gör sig beroende av uttalade antiliberaler.
I frågor där man lyckas nå gemensamma överenskommelser mellan L, SD, M och KD pekar den ideologiska pilen högerut mot kollektivism, reaktion och högernationalism.
Och de som man samarbetar med kritiserar man inte. L har slutat vara vakthund mot sverigedemokratisk islamofobi och annan rasism. För M är tystnaden sedan länge en outtalad strategi, kommunicerad från högsta ort.
I rikspolitiken har Centerpartiet upprätthållit en liberal linje de övergripande frågorna. Annie Lööf missar sällan ett tillfälle att markera mot SD:s utfall mot muslimer och andra minoriteter.
I Eskilstuna är det annorlunda. Centerpartiet är där del av en politisk majoritet med Socialdemokraterna och Moderaterna. Koalitionen lever till stor del på en populism som blinkar till främlingsfientliga opinioner.
Det är krav på tillstånd för tiggare i syfte att försvåra deras tillvaro. Det är flyktingfientlig retorik med budskapet att flyktingar som just fått uppehållstillstånd ska hållas borta från Eskilstuna. I det ingår att säga nej till att anvisa bostad till en enda person som fått asyl – låt vara förgäves i förhållande till lagen.
Det är hårda krav på inkomst i det kommunala bostadsbolaget, något som steg för steg stänger en allt större del av kommunen för personer med svag ställning på bostadsmarknaden, däribland nyanlända. Att målet är att fösa bort de sistnämnda sägs mer eller mindre i klartext.
Det är till och med nej till att ge plats åt det antal ukrainska flyktingar som motsvarar Eskilstunas storlek och kapacitet i övrigt, trots att kommunens åtagande i det fallet är minimalt.
Inför valet om drygt tre månader är frågan därför åter: Hur ska liberaler lägga sina röster i kommunvalet, de som vill se ett öppet, välkomnande och omtänksamt Eskilstuna? Det lokala Centerpartiet har valt att inte vara det alternativet. Moderaterna är sedan länge förlorade. L lyfter en del angelägna frågor i Eskilstuna men är inte den kritiker av ovanstående majoritetspolitik som ett parti som kallar sig liberalt borde vara. Därutöver står man bakom koalitionen med SD på riksplanet.
Här finns ett uppenbart politiskt underskott, men även ett betydande utrymme för partiorganiserad liberalism, när den nu visar sig i Eskilstuna.