Den som ger sig in i leken får leken tåla. Det har varit ett faktum att förhålla sig till för den som ger sig in i den offentliga debatten i Sverige, ett land där det råder såväl åsikts- som yttrandefrihet. Att den som uttrycker sig på ett sätt som andra uppfattar som kontroversiellt riskerar att själv dränkas av invektiv är något som i princip bara är att acceptera.
På senare tid har dock uppfattningen om att yttrandefrihet är detsamma som friheten att säga vad som helst om vem som helst utan att få mothugg fått luft under vingarna. Likaså otyget att hota med eller vända sig till rättssystemet och anmäla meningsmotståndare för förtal. Som om vi levde i någon sorts amerikanskt “see you in court”-samhälle.
Inte minst i högerextrema kretsar har det blivit något av en trend att när argumenten tryter använda sig av förtalsanmälningar och i svenska domstolar ligger flera fall som väntar på rättslig prövning.
“Man väcker talan för att tysta meningsmotståndare och begränsa det offentliga samtalet. Det är både ett hot och ett problem” säger advokat Ängla Pändel, specialiserad på integritets- och yttrandefrihetsfrågor (SVT 9/6).
Ett av de mer uppmärksammade fallen på senare tid rör journalisten Mathias Wåg, ansvarig utgivare på vänstertidningen Brand och skribent i Aftonbladet. Han har länge granskat extremhögern och kallade i samband med ett poddsamtal en man med kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och kriminellt förflutet, för nazist på Twitter och i den aktuella podden. Mannen, som också är skribent inom alternativmedia, valde att stämma Wåg för förtal. Fredagen 9 juni meddelade Stockholms tingsrätt att man ogillade stämningen.
Domstolen konstaterar ”att påståenden om att en meningsmotståndare är extremist eller anti-demokrat inte utgör förtal. Att inom ramen för en offentlig debatt, såsom på Twitter, påstå att någon är nazist är således inte straffbart”.
Stockholms tingsrätt utgick bland annat från den uppmärksammade hovrättsdomen 2021 där S-politkern Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson friades från anklagelser om grovt förtal, efter att hon kallat två muslimska debattörer för extremister i ett blogginlägg inför ett panelsamtal.
Den gången skrev hovrätten att: ”För att ett påstående ska kunna vara förtal krävs att det kan ges ett bestämt innehåll som kan prövas mot verkliga förhållanden. Nedsättande uppgifter i politiska sammanhang är normalt inte att betrakta som förtalsuppgifter utan som straffria värdeomdömen. Eftersom yttrandefriheten är grundläggande för ett demokratiskt samhälle måste möjligheterna till undantag från denna frihet ges en restriktiv tolkning”.
Domen i Stockholms tingsrätt häromdagen är mycket välkommen. Tyvärr innebär den knappast att vi kommer att slippa få se fler liknande stämningar i närtid. På längre sikt leder förhoppningsvis denna och liknande avgöranden dock till att högerextrema och andra som tittat för mycket på Ally McBeal och Suits lär sig att det är bortkastat att försöka döda debatten med lagen.
Yttrandefriheten är inte alltid vacker. Kan man inte acceptera det bör man helt enkelt hålla sig på mattan och skaffa en annan hobby än offentlig politisk debatt. Frimärkssamlande eller pelargonodling kanske?
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån