Allemansrätten ger frihet men kräver ansvar

Vi människor är rätt fantastiska. Det finns mycket kreativitet och livskraft i länet. Fungerar inget som vanligt, då hittar vi på en annan lösning. Personalen inom vård och omsorg är ett bra exempel. Men jag nämner gärna också de administrativt ansvariga som har sett till att vårdkapaciteten kunnat öka och kvaliteten förbättras. 

Även i andra sammanhang finns kreativiteten. Många har organiserat och ser till att personer som måste hålla sig hemma får livsmedel, post, biblioteksböcker och annat levererat. Jag tänker även på företag som erbjuder matlådor, glesare servering eller till bilen på parkeringen. För att inte nämna butiker som nu också öppnat för försäljning via webben.

På länsstyrelsen märker vi att fler fixar hemma eller vid fritidshuset. Ärenden om strandskydd och annat ökar. Allt fler söker sig ut i naturen. Vem trodde att vi skulle få parkeringsproblem vid vissa naturreservat? Många som inte satt sin fot i skogen har plötsligt börjat upptäcka mossor och lavar, märkliga fåglar och funderar över växter och träd. 

Jag tror att vi i sommar kommer att märka att ännu fler upptäcker närområdet. Vi har redan fått ett nytt ord ”hemester”. För många är det en ny värld som öppnar sig. Med det kommer också behov av att skaffa sig nya kunskaper. Att röra sig i skog och mark kan för många vara nästan skrämmande. Andra förstår inte vilket ansvar vi har på andras mark.

Sverige har en unik allemansrätt som är inskriven i grundlagen. Bakom finns århundraden av tradition och praktisk sedvänja. Den handlar om att ta hänsyn och att inte förstöra. Man får plocka blommor och bär, men inte bryta kvistar eller gräva i annans mark. Alla har rätt att röra sig i markerna, men vid vissa tider måste man ta hänsyn till fåglar och djur som häckar eller har ungar. 

Man klampar inte in i planteringar eller i någon annans trädgård. Egen hund ska inte släppas fritt. Du får göra upp eld, men du har ansvar för att det hanteras rätt. Skräp tar man med sig hem. Jakt, fiske och att köra med fordon ingår inte i Allemansrätten. I naturskyddade områden kan särskilda regler gälla. Ofta finns det information på plats och det finns bra information på internet.

Det är lätt att säga att vad som gäller är ”sunt förnuft”. Men ingen av oss föds med det. Vi måste lära oss vilka normer och regler som gäller. Då blir det lätt och självklart. Få länder har den unika frihet att röra sig i naturen som Sverige har. Därför måste vi vårda allemansrätten och se till att alla kan använda den rätt innan vi packar matsäcken och sätter på oss vandringskängorna.

Beatrice Ask är Sörmlands landshövding och tidigare statsråd (M).