Brad Hendrickson var på väg ut från sin bostad i Kramatorsk men kom på att han hade glömt bilnycklarna på rummet. Den knappa minuten som fördröjningen tog för honom kan ha räddat hans liv.

En rysk missil slog ner intill en busshållplats utmed Brads bilväg, vid en tidpunkt då han borde ha passerat. I stället för att bli offer fick han göra en insats i efterarbetet, att ta hand om folk inför vidare transport till sjukhus.

 

Han visar en liten filmsnutt som han tog. Den fångar förödelsen efter bombningen och transport av människor in på en vårdmottagning. Brad har blandade känslor inför att filma detta. Det är inträngande. Samtidigt är det viktigt att berätta.

Han är amerikan och jobbar som frivilligarbetare i östra Ukraina med bas i Kramatorsk. Vi träffas under några timmar i Dnipro där han är för att utföra lite administrativt arbete, förnya en del tillstånd för att röra sig friare.

I likhet med många andra utländska volontärer hade han ingen kontakt med Ukraina tidigare. När han ska förklara sitt beslut att resa hit använder han samma liknelse som jag har hört från flera andra: ”Det är som att se en stor kille misshandla en liten.” Han kunde inte låta bli att gripa in till den lilles försvar.

Brad evakuerar folk från frontnära områden. Han jobbar fristående, oavlönat och bekostar sin verksamhet helt med insamlade medel. För dessa ska han, förutom att hålla sig själv flytande ekonomiskt, täcka alla kostnader i uppdraget, som uppehälle på diverse platser, bränsle, fordon och allt runt dem.

Den sista posten slukar väldigt mycket. Frontnära betyder usla vägar, vilket innebär bilslitage och ständiga haverier. I likhet med de flesta utländska frivilliga som stannat i Ukraina länge har han spenderat betydande summor ur egen ficka.

Evakueringsuppdragen kommer via kommunikationskedjor i appar som Signal och Viber. Någon känner någon som fått kontakt med någon som behöver föras ut ur Soledar eller Avdijivka eller Bachmut, eller någon annan plats vid fronten. Hur många personer är det? Vem kan göra jobbet? Vilka fordon finns tillgängliga? Allt avhandlas i grupperna.

Ibland är de som evakuerar ett antal personer som åker i konvojer. Brad kör dock ofta själv. På det sättet är han mer flexibel och det är många gånger säkrare, menar han. Flera fordon drar till sig mer uppmärksamhet och riskerar bli måltavlor.

Då han inte talar ryska eller ukrainska sker kommunikationen med ukrainare via telefonens översättningsapp när han inte har tillgång till tolk. För att inte skapa problem gentemot folk som kan ha pro-ryska sympatier säger Brad ibland att han är från Nya Zeeland. Ingen har några åsikter om nya zeeländare.

Det smäller ofta. Vid något tillfälle landade granater väldigt nära – han visar bilder – en annan gång hamnade han av misstag mitt i en eldstrid.

Brads arbete sker en bra bit från strålkastarljuset. Men det är oumbärligt. Evakueringar räddar liv och är samtidigt något av det allra farligaste man kan ägna sig åt i Ukraina.

De utförs ofta av små organisationer eller av enskilda individer som jobbar i nätverk, utan försäkringar och säkerhetslinor. Detta är några av krigets okända hjältar.

Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen