En stat som för ett aggressionskrig måste räkna med att bomber även kommer att explodera på det egna territoriet. En person som gör karriär på att uppvigla till folkmord, som omger sig med lika gränslösa människor och som lever i en stat som kan göra vad som helst mot vem som helst, bör oroa sig för sin säkerhet.
Den är en del av bakgrunden till bomben på ett kafé i S:t Petersburg på söndagskvällen som dödade Maksim Fomin, 40, även känd under pseudonymen Vladlen Tatarskij. Han var en så kallad rysk krigsbloggare och kvällen var tillägnad honom där han i samtalsform skulle prata om sitt yrke. Sprängladdningen misstänks ha varit gömd i en statyett som en kvinna överlämnade till honom.
Den 26-åriga kvinnan har gripits och ryska myndigheter hann snabbt dra versionen att Ukraina ligger bakom bomben och att kvinnan har kopplingar till den fängslade oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs organisation.
Den ryska statens sammankoppling av yttre fiender med de inre är dess mall 1A. Den typen av påståenden är ett självspelande piano och ger ingenting till förståelsen av vad som faktiskt har hänt.
Ukrainas ledning har i sin tur kommenterat händelsen på sitt numera vanliga sätt. Man tar inte på sig ansvaret men lämnar öppet för omvärlden att kunna misstänka att så kan vara fallet. Det är en del av informationskrigföringen.
Visst kan ukrainska agenter ligga bakom detta. Ett par saker kan då vara bra att känna till. Fomin var inte någon vanlig rysk krigsbloggare. Fram till 2021 deltog han i Rysslands krig mot Ukraina med vapen i hand. Det är oklart hur aktiv han var i striderna under olika perioder, men att han var kombattant är tveklöst. Han har uppmanat till tillintetgörande av Ukraina som stat och senast några timmar före sin hädanfärd publicerade han en video på tortyr och ett möjligt mord på en ukrainsk krigsfånge.
En omständighet är att Fomin är ukrainsk medborgare, eller var det åtminstone vid krigsutbrottet 2014. Han satt av ett tolvårigt fängelsestraff i Horlivka, Donetsk län, för ett bankrån. Fomin rymde när striderna pågick utanför hans fängelse, gick med i en rysk milis och ”benådades” sedan av de ryska marionetterna i Donetsk.
Likvidering av sådana personer vore inget nytt för den ukrainska staten. 2016 sprängdes milisledaren Arsen Pavlov, känd som Motorola, tillsammans med två av sina livvakter av en bomb placerad i hans hiss i det ockuperade Donetsk. 2017 dödades en annan milisledare, Michail Tolstych, kallad Givi, i Donetsk grannstad Makejevka likaså av en bomb som hade lagts i hans arbetsrum.
I båda fallen finns trovärdiga uppgifter om att båda attentaten har utförts på order av Ukrainas dåvarande president Petro Porosjenko.
Kan det ha gått till på samma sätt med Fomin? Kanske. Men bakgrunden kan även vara en annan. Ryssland har en lång historia av relationer mellan säkerhetstjänst, kriminella, infiltratörer med oklara lojaliteter, och nu även halvlegala militära företag, som är så tilltrasslade att deltagarna i nystan inte alltid vet vem som följer vilken agenda och vem som jobbar åt vem. Eller varför bomber spränger en del av dem som finns i dessa nätverk.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen