Lika obevekligt som att årstider kommer och går, får svenskarna från tid till annan utstå konsekvenserna av politiker som inte gjort sitt jobb vid framtagandet av EU-lagstiftning. Denna gång handlar det om ett direktiv för arbetslivet som inte i tillräckligt hög grad varit flexibelt nog för svensk arbetsmarknad.

EU:s arbetstidsdirektiv och den svenska arbetstidslagen innehåller regler för dygnsvila, nattarbete och maximal veckoarbetstid. Sådana regler kan i undantagsfall frångås genom kollektivavtal eller genom att Arbetsmiljöverket ger dispens, men detta är omgärdat av strikta regler. När det gäller arbetslivet har det sina poänger att ha nära nog tvingande regler, dels för att minska risken för att människor utnyttjas, dels för att det i längden är ohälsosamt för människor att jobba utan tillräcklig återhämtning.

Samtidigt behövs viss flexibilitet i systemet, bland annat för att underlätta för de människor som trivs med att arbeta intensivt under en tid för att sedan ha längre sammanhängande perioder av ledighet. Exempelvis brandmän har ofta arbetat i 24-timmarspass, där en heltidstjänst kan innebära sju arbetspass i månaden. Det passar kanske inte alla i alla delar av livet, men det behöver det heller inte göra.

Problemet är att denna flexibilitet inte finns. Det har sina skäl: dels eftersom EU nu detaljstyr en ordning som traditionellt har skötts av arbetsmarknadens parter genom den svenska modellen, dels eftersom det finns en godtycklighet i hur Arbetsmiljöverket beviljar dispens och att myndighetens hållning inte är anpassad efter ett modernt arbetsliv.

När EU-kommissionen i höstas kritiserade Sverige för att flera kollektivavtal inte lever upp till reglerna i EU:s arbetstidsdirektiv fick ett antal kollektivavtal förhandlas om. Konsekvenserna därav var bland annat att schemaläggningen för personliga assistenter och brandmän blev stelbent. I förra veckan slöt Sveriges kommuner och regioner och arbetsgivarorganisationen Sobona därför ett tilläggsavtal med facken som gör tillämpningen något mer anpassningsbar.

Någon flexibel inställning till nattarbete kan man heller inte anklaga Arbetsmiljöverket för att visa. Myndigheten har under senare tid nekat både Spotify och Klarna möjligheten att låta ett antal ingenjörer jobba natt, som en beredskapsåtgärd för situationer då problem inte kan lösas av kollegor i andra tidszoner.

Svenska och europeiska tvingande regler är byggda på premisserna att nattarbete är dåligt och dygnsvila viktigt. Det är sanningar som gäller de flesta arbeten som kräver att den som arbetar ständigt är i färd med att ta itu med en arbetsuppgift, som inom vård och omsorg. Det stämmer emellertid inte i yrken där jobbet innefattar viss ”ställtid”. Om det inte brinner får brandmannen tid att sova, träna eller läsa tidningen. Om det inte behövs särskilda insatser kan IT-supporten eller den personliga assistenten ta det lugnt.

Återhämtning för en pressad sjuksköterska är inte detsamma som återhämtning för en 25-årig datanisse på Spotify. Det är skamligt att våra politiker och tjänstemän inte begripit detta, vare sig i lagstiftningsarbetet eller i tillämpningen. Denna ovarsamhet drabbar växande företag, gör det svårare att locka folk till samhällsbärande yrken och försvårar livspusslet för ett stort antal familjer. 

Karin Källström är fristående centerskribent på Liberala Nyhetsbyrån