De allra flesta i Ryssland och i den fria vĂ€rlden vet detta: Ryska medborgare tillĂ„ts inte vĂ€lja sina ledare. SĂ„ varför genomförde Vladimir Putin dĂ„ en landsomfattande teaterförestĂ€llning den 15â 17 mars?
Helt enkelt för att charaden fyller flera för regimen viktiga funktioner. Den manifesterar maktens symboler och budskap, gör medborgarna delaktiga i regimens göranden och Àr ett lojalitetstest för maktens lakejer. Kriget som den nya statssanktionerade nationalidén, det ryska livets mÄl och mening, hamras in. Krigsbytet, de ockuperade ukrainska territorierna, visas upp och mutas in nÀr de pÄstÄs delta i Putins kröning. StatstjÀnstemÀnnen stÀller sig i givakt, upprepar regimens budskap och letar efter kÀttare.
En hel del av dem i utlandet som inte tror att Ryssland har hĂ„llit ett fritt och rĂ€ttvist val ser det Ă€ndĂ„ som nĂ„gon sorts politisk viljeyttring. Ibland heter det att âomâ Ryssland hade hĂ„llit ett val sĂ„ hade Putin likvĂ€l segrat.
Hur lÄter det dÄ i den svenska rapporteringen? HÀr Àr nÄgra rubriker:
- Svenska Dagbladet: âRyska valet: Putin ser ut att gĂ„ mot klar segerâ.
- Aftonbladet: âPutin gĂ„r mot storseger i ryska valetâ.
- SVT: âPutin vinner ryska valet â blir Ă„tervald som presidentâ senare Ă€ndrat till âPutin vinner riggat val â blir Ă„tervald som presidentâ.
- Sveriges Radio: âVallokalerna i Ryssland har stĂ€ngt â Putin gĂ„r mot vĂ€ntad segerâ.
- Göteborgs-Posten: âPutin gĂ„r mot övertygande seger i ryska valetâ.
I alla dessa texter â förutom notisen i SvD som hade platsat i rysk statsmedia â finns upplysningen om att det vi ser i Ryssland inte Ă€r en demokratisk process. Men rubrikerna Ă€r direkt förljugna. De pĂ„stĂ„r nĂ„got som inte Ă€r sant. Det Ă€r inte enbart ett svenskt problem. SĂ„ hĂ€r ser det ut i stora delar av det internationella medielandskapet. Varför?
För att vĂ„ra medier saknar de sprĂ„kliga verktygen för att hantera den hĂ€r typen av diktaturer. De som mördar, lĂ„ser in, landsfördriver all opposition och förbjuder allt oliktĂ€nkande, men som samtidigt imiterar demokratiska strukturer och processer med âpresidentâ, âparlamentâ, âpartierâ, âmandatperioderâ liksom âvalâ och deras infrastruktur som âvallokalerâ, âopinionsmĂ€tningarâ, âvallokalsundersökningarâ eller âsegertalâ som antyder att en faktisk tĂ€vling Ă€gt rum. Dessa bluffbegrepp samsas sedan i vĂ„rt sprĂ„k vid sidan av beskrivningar av förtrycket, dĂ€r de luddar till, förvirrar och bedrar.
Men det mÄste inte vara sÄ. Medierna kan bli mer medvetna om de hÀr sakerna och agera dÀrefter. Steg ett Àr att nyhetsredaktioner helt frigör sig frÄn tanken om opartiskhet och i stÀllet strÀvar efter sanningen nÀr de rapporterar om sÄdana hÀr diktaturlegitimerande processer. MÄlet mÄste vara att mediekonsumenten omedelbart ska förstÄ att det som utspelar sig i Ryssland inte Àr ett val.
Skriv âbluffvalâ, âdiktatorâ, âregimâ i rubrik. SĂ€g det i pĂ„annonseringen. Om man absolut mĂ„ste anvĂ€nda ordet, skriv âvalâ just sĂ„, med citattecken. PĂ„minn redan i rubrik och ingress att Putin Ă€r internationellt efterlyst för krigsbrott. Och anvĂ€nd dessa och liknande grepp konsekvent, varje gĂ„ng.
Den fria journalistikens uppgift Àr att upplysa, göra mÀnniskor klokare. Inte fördumma eller spela med i diktaturers propagandaspel.
Alex Voronov Àr fristÄende liberal skribent pÄ Liberala nyhetsbyrÄn och tidigare politisk redaktör pÄ tidningen