Det är lätt att göra sig lustig över Socialdemokraternas förslag för att hejda nyrekryteringen till kriminella gäng. ”S: Dela ut broschyr om gängen”, skriver Aftonbladet och Expressen enhälligt (14/8). Det blir oemotståndligt att hänvisa till den svenskaste av svenska lösningar på problem som uppstår i samhället: Vad göra? Hm. Dela ut en broschyr, kanske?

Utspelet kommer samtidigt som två killar under 15 år i Skåne lämnats över till socialtjänsten för att de misstänks ha utfört beställningsmord. Tajmningen för att prata om förebyggande åtgärder är väl sisådär, men det är den i stort sett alltid numera. Att hejda nyrekryteringen är och förblir den långsiktiga lösningen och det behövs nya idéer från regering och opposition.

S-initiativet att dela ut en tio månader gammal polisbroschyr, ”Gängsnacket”, samt att tvinga ut fler överbelastade poliser i skolorna är kanske något av en besvikelse, för att uttrycka det milt.

Ändå kan S vara något på spåren här. Det är inte så att det saknas information om hur gängrekryteringen ska bemötas. Varje rektor skulle kunna tapetsera hela sin skola med dokument om samverkan i ”hela styrkedjan”, med externa aktörer och stöd från huvudmännen för ”ett långsiktigt strategiskt och operativt arbete”. Ja, i skolan vet man att man ska informera om gängkriminalitet och att man ska ta hjälp utifrån, inget tvivel om det.

Jag har själv varit på flera utmärkta informationskvällar, bland annat om hat, hot och bilder på nätet. Gästföreläsarna har varit mycket bra, diskussionen omfattande. Vad gör skolan, vad ska vi föräldrar bidra med? Ett problem, dock. I publiken fanns knappt någon förälder från höghusen med hyresrätter, men desto fler villabor, sugna på ännu ett projekt, att få göra skillnad.

Om ämnet är gängkriminalitet vidgas klyftan mellan de överinformerade och de oinformerade. En väg runt det kan vara att, som S föreslår, dela ut gängbroschyren (som finns översatt till nio språk) till samtliga hushåll med barn i skolåldern.

Mamman i förortslägenheten har förstås märkt att sonen gått omkring i en ny jacka, av en modell hon aldrig haft en chans att själv köpa till honom. Hon vet också att han inte fått den genom att panta tomburkar. Hade hon haft kraften och språket hade hon för länge sedan slagit larm och tagit del av all hjälp som finns tillgänglig.

Om någon enda förälder kan använda Gängsnacket till att vända utvecklingen för sitt barn är det väl bra? Jovisst, dela ut broschyren bara. Men nästa pressträff kan väl handla om utvecklingen i skolan och bostadssektorn, om vad som lett in i återvändsgränden. Ett tips, bara.

Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har även publicerats där