Trygg. Katten Kupi hittade sitt nya hem i Tilde Addenbrookes knÀ.
Granatnedslaget hundra meter bort störde inte kattungens sömn. Hon hade hittat sitt nya, trygga hem sÄ fort hon kommit in i minibussen.
Det var 26 september förra Äret. Staden Kupjansk, lÀngst österut i Charkivs lÀn, hade nyligen blivit befriad och de civila volontÀrerna som jag följde var dÀr för att dela ut förnödenheter.
NÀr vi plötsligt fick brÄttom ivÀg sov kattungen i svenska Tilde Addenbrookes knÀ och fortsatte med det en god stund, sÄ lÀnge att Tilde började undra om nÄgot var fel. Grundfelet var förstÄs att det var krig och katten var övergiven eller i vart sÄ pass vanskött att hon definitivt behövde en ny Àgare. Men det var inte mer Àn sÄ. Hon var inte sjuk, bara trött och i akut behov av vÀrme och kÀrlek.
Tilde, sittande i bilen iklÀdd hjÀlm och skottsÀker vÀst med en liten katt i knÀt Àr en typisk ukrainsk krigsillustration. NÀr jag tog fotot kÀnde jag att jag redan hade sett det nÄgonstans.
Det hade jag. Det finns gott om bilder pĂ„ ukrainska krigskatter. Katter som hittas, rĂ€ddas, tas med i flykten. Eller katter som ett led i det psykologiska försvaret â en soldat med en katt, kontrasten av det hĂ„rda mot det mjuka, en pĂ„minnelse om vad det hĂ„rda finns till för. Eller katten som ett verktyg för att nĂ„ en bredare mĂ„lgrupp. Mest kĂ€nd Ă€r katten Stepan frĂ„n Charkiv med 1,3 miljoner följare pĂ„ Instagram.
Den bittra sanningen Àr dock att mÄnga katter rÄkar riktigt illa ut i krig. En vÀn pÄpekar att hundar har högre status Àn katter. Och det stÀmmer nog. I fredstid har folk lÀttare att slÀppa ut en katt som de inte vill ha Àn att göra detsamma mot en hund. Det gÄr igen i krig. MÀngder av ukrainska katter överges och gÄr under. Kringdrivande Àgarlösa hundar Àr ett krigsbegrepp. Knappast katter.
Tilde döpte katten till Kupi efter staden dĂ€r hon hittades. Efter sex mĂ„naders pappersarbete nĂ€rmar hon sig nu ett nytt hem i Sverige, hos Tildes mamma i Ăstergötland.
I den logistikkedjan fick jag vara en lÀnk. HÀromveckan körde jag Kupi frÄn Lviv till Kiev och senare vidare till Charkiv och överlÀmning för fortsatt transport till Donbas dÀr hÀmtning till Sverige sker. Geografiskt Àr det förstÄs bakvÀnt men sÄdana Àr krigets lagar.
Och det var sannerligen ett Ă€ventyr. Kupi tycker inte om att Ă„ka bil, inte sitta i transportbur, inte sova ensam. SĂ„ bilkörandet innehöll mycket âmjauâ, de sömnlösa nĂ€tterna likasĂ„. Men det var Ă€ven rĂ€tt underhĂ„llande, som vid passering av vĂ€gspĂ€rrar efter utegĂ„ngsförbudet.
âNĂ„, sĂ€gâ, uppmanar soldaten. Han syftar pĂ„ lösenord som brukar vara första alternativet nattetid. âMjauâ, meddelas frĂ„n passagerarsĂ€tet innan jag hinner ta fram presskortet.
Kattvaktandet i Kiev sammanföll Àven med jobb för mig. SÄ det var bara att ta med henne pÄ möten vilket betydde mjau under samtal och intervjuer. Vid ett tillfÀlle rÀddade Kupi mig frÄn böter efter en felaktig u-svÀng:
âJag har en katt som jamar och stör mig.â âJa, ni har mycket hĂ€râ, sa polisen och slĂ€ppte mig med en varning.
Till slut blev jag sĂ„ fĂ€st vid Kupi och det var lite sorgligt att skiljas frĂ„n henne. Ăr det inte som man sĂ€ger? Band som knyts under extrema förhĂ„llanden blir starka.
Alex Voronov Àr fristÄende liberal skribent pÄ Liberala nyhetsbyrÄn och tidigare politisk redaktör pÄ tidningen