I morgon går den stora Prideparaden i Stockholm av stapeln. Det är en viktig manifestation.
1971 hölls de första demonstrationerna för homosexuellas rättigheter i Sverige. Det var första gången i svensk historia som homosexuella gick ut på gatorna för att protestera öppet mot särlagstiftningar och fördomar – och för att uppmuntra såväl varandra som fler till att våga leva öppet.
Sedan dess har Pridemanifestationer vuxit fram över hela Sverige. I dag finns Prideparader i såväl Göteborg och Malmö som Eskilstuna. Gemensamt för manifestationerna, oavsett om de äger rum i en storstad med hundratusentals invånare eller i en by i Dalarna med betydligt färre, är att de är lika viktiga. För det är genom att människor stått upp för och kämpat för allas rättigheter som Sverige har kommit så långt.
I Sverige avkriminaliserades sexuella relationer mellan samtyckande av samma kön år 1944. Innan dess riskerade man som homosexuell att få fängelsestraff. Men sjukdomsdiagnosen kvarstod. Först 1979, som ett led i Priderörelsens frammarsch, avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsdiagnos. För transpersoner dröjde det ända till 2009 innan Socialstyrelsen slopade transvestism som sjukdomsbegrepp.
I dag får HBTQI-personer gifta sig och leva öppet och innerligt med den man älskar. Tack och lov.
Men även om Sverige har kommit långt, och är ett föredöme på många sätt, så finns fortfarande mycket kvar att göra. Extrema krafter försöker ta rättigheterna ifrån HBTQI-personer. Med hat försöker de extrema tvinga queera att backa in i garderoben igen. Det gäller i såväl Sverige som andra länder.
Det är fortfarande olagligt med sexuella relationer mellan personer av samma kön i hela 78 av världens länder. Fem av länderna har dessutom dödsstraff!
Att älska den man vill må vara självklart för många av oss i Sverige. Men inte för alla. Det finns fortfarande de som kämpar för rätten att få vara sig själv – såväl i vårt land som på andra platser i världen. Därför har var och en av oss ett ansvar. Vi måste stå upp för varandra. Inte minst för alla som inte har möjlighet.
På lördag hålls den stora paraden. Omkring 50 000 personer brukar gå i den, en halv miljon heja och se på. De som har möjlighet bör ansluta sig till de Pridetåg de har möjlighet att delta i. Både i år och alla andra år.
Hatet får aldrig vinna över kärleken. Och mänskliga rättigheter kan inte tas för givna.
Backolars Johan Hermansson är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån