Så här i efterhand är jag mest tacksam för att jag glömde bekräfta den där reservplatsen på Handels och därmed effektivt själv sabbade mina chanser att komma in på den prestigefyllda högskolan. I stället blev det Uppsala universitet – och det har jag verkligen inte ångrat.

Men det är intressant att mina gymnasiebetyg för drygt 25 år sedan räckte för att nästan komma in på Handels. Sedan dess har betygspoängen för landets gymnasieelever tickat uppåt, utan att kunskaperna för den skull har förbättrats i samma takt. De senaste tio åren har ökningen varit 0,5 poäng – från 14,0 till 14,5 av drygt 20 möjliga.

Visst kan det förstås vara så att den genomsnittliga 19-åringen blivit snäppet smartare och mer studiemotiverad över tid, men mer sannolikt är nog att det handlar om betygsinflation. Vilket för oss tillbaka till Handelshögskolan.

Redan förra våren skrev Handelshögskolans rektor Lars Strannegård en debattartikel i Dagens Nyheter där han varnade för betygsinflationens konsekvenser. I artikeln öppnade Strannegård för att man eventuellt skulle behöva överge det nationella antagningssystemet, eftersom betygen inte stämde överens med studenternas kunskaper.

Något nytt antagningssystem har det inte blivit, men däremot kommer en rejäl säkerhetsspärr: framöver kommer det inte att räcka med bara bra betyg. Alla som söker till Handelshögskolan måste också skriva Högskoleprovet, och dessutom få ett resultat på minst 1,25 av 2,0, något som bara drygt 14 procent av dem som skriver får.

Det är lika välkommet som oroande. Det förra för att ett lärosäte tar betygsinflationen på allvar, det senare för att det alls ska behövas. Det är samma sak när universitetets olika institutioner måste hålla stödkurser för att studenterna ska klara av den undervisning de formellt har behörighet för.

Om landets gymnasieskolor satte korrekta betyg skulle detta inte behövas. Men som det är nu kommer många nybakade studenter till våra universitet och högskolor med intyg på att de kan saker de inte kan.

Det spelar ingen roll om betyget har satts för högt för att någon har velat vara ”snäll” eller om det handlar om glädjebetyg för att stärka den egna skolans attraktivitet – resultatet är detsamma: ett svek mot eleverna och en taskspark mot de högre lärosätena.

Strannegård är säker på sin sak: ”Jag tror att vi kommer att se fler som klarar utbildningen och att färre hoppar av.” Men ett enskilt lärosäte kan inte ändra ett övergripande systemfel. Ytterst landar det här på utbildningsdepartementet hos utbildningsminister Mats Persson (L) och skolminister Lotta Edholm (L).

För egen del är jag rätt nöjd med att det blev som det blev. Handels hade jag nog inte klarat av ens med en högskoleprovsspärr.

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad