Boris Johnson, Storbritanniens konservativa premiärminister, har en förmåga att krångla sig ur knepiga situationer. Ibland sådana som han själv har bidragit till. Johnson har gärna spexat där andra försökt vara seriösa. Med hjälp av den korttänkta populismens hårda vindar var han med om att driva Storbritannien ur EU – och sig själv in på Downing Street. 

Där blev det lite svårare. 

Han kunde vara en rollfigur i den fantastiska satirserien Little Britain (2003-2007), men nu är det Great Britain och på allvar. För Johnsons del ser det ut att nu ha blivit minst en fest för mycket. När alla britter under 2020-2021 uppmanades att hålla sig hemma och i skinnet, då tummades det på smittskyddsreglerna i Johnsons stab och sfär. 

Premiärministern själv har tvingats erkänna att han deltog vid ett tillfälle, där deltagarna uppmanades att ta med sin egen alkohol, men att han trodde det var ett jobbmöte. Hans tidigare nära medarbetare Dominic Cummings hävdar att Johnson visste att det var ett drinkparty eftersom han ”fick veta att det var ett drinkparty och att det faktiskt också var det”. 

De två herrarna är dock sedan en tid allt annat än vänner, viss risk för överdrift föreligger.

Johnson fick nyligen be om ursäkt i parlamentet, men nya uppgifter har därefter fyllt på debatten. Ursäkten gällde två av Downing Street-festligheterna. Dessa ska ha ägt rum, utan Johnsons närvaro, samma dag som drottning Elisabeth II begravde sin make prins Philip (1921-2021), i ensamhet på grund av restriktionerna.

Kanske lyckas Boris Johnson, likt en katt, landa på fötterna ännu en gång. Men inte utan skada för egen del och än mer så för hans parti, Tories. Att leva som man lär är en dygd för alla som vill förtjäna väljarnas förtroende.

Olof Jonmyren är politisk redaktör på Södermanlands Nyheter (c).