EU vill snart få plats en reglering av artificiell intelligens (AI). Men den så kallade AI Act har en lång väg kvar till att förbättra Europa.

De två ansvariga utskotten i EU-parlamentet tog i våras emot över 3 300 ändringsförslag – fler än när GDPR-paketet, förra mandatperiodens digitala flaggskep, antogs. Det är inte konstigt. AI-lagen har långt större påverkan på staters våldsmonopol och regeringars befogenheter än GDPR. Ändå är svenska partier knäpptysta.

I Bryssel är Liberalerna knappt aktiva i frågan. Varken SD eller KD svarar på frågor. S, V och MP säger inte flaska. EU-parlamentarikerna Abir Al-Sahlani (C) och Jörgen Warborn (M) är förvisso engagerade, men ingetdera parti prioriterar frågan.

På hemmaplan är det inte bättre. Vad ska riksdagens EU-nämnd skicka med regeringen till förhandlingarna med EU-parlamentet och kommissionen? Två stötestenar väntar där.

Den första är definitionen av AI. På vissa områden är den för bred och på andra områden för precist skriven. AI-teknologier gör rasande framsteg. Allt kan inte stämplas som farligt, samtidigt som många användningar faller utanför extremt detaljerade kriterier.

AI-sektorn upplever att lagen skrivs av folk som inte kan något. Nystartade bolag sneglar redan mot USA. Hur ska EU kunna stävja dåliga användningar och konsekvenser av AI, utan att makt och marknadsandelar går till USA och Kina?

Den andra stötestenen är lagförslagets artikel fem, som förbjuder användning av biometrisk övervakning, exempelvis ansiktsigenkänning, inom rättsväsendet. EU-kommissionen vill, precis som M, placera tekniken i högriskkategorin. Det innebär hårda krav med undantag för nationell säkerhet. Domstolar och enskilda myndigheter skulle snabbt kunna godkänna att slå på kameror i offentliga rum vid misstänkta hot. Hit vill Frankrike få lagen, då man anser sig under konstant terrorhot och redan nu massövervakar. Men hur länge varar ett hot? Och vem utgör ett hot? AI Act är upplagd för statligt missbruk.

Inom den liberala partigruppen i EU-parlamentet finns en knapp majoritet för att förbjuda detta. Tyska FDP är, precis som C, inne på detta spår. Det är bra. I den konservativa partigruppen EPP har M drivit en hård linje mot AI Act i sin helhet, men mest för att den lägger en våt filt över AI-sektorn. När lagen nu tar form vill partiet se minsta möjliga reglering. Det är förståeligt, men öppnar för godtycklig övervakning. Att göra en nödvändig lag så tam som möjligt är naivt.

Den förra regeringen tog stora steg mot mer övervakning av vanligt folk, alltid med hänvisning till nationell säkerhet. Men den franska strategin håller inte för partier som M och L, där frihet och integritet är kärnvärden. Lutar L åt Frankrike eller tyska liberaler? Och vem ska övertyga inte bara M utan även SD att undantagen från artikel 5 är farliga? Innan valet argumenterade Jimmie Åkesson för kameraövervakning med ansiktsigenkänning i “hela samhället” (SvD, 19/8). Liberalerna måste visa hur den frihetliga motvikt till SD som partiet gett utfästelser om ser ut.

AI Act är världens första lagstiftning om artificiell intelligens. Det kan och lär bli fel på vägen mot en trovärdig lag. Därför behöver svenska partier engagera sig och övriga samhället.

Gustav Juntti, är fristående skribent