Sinnebilden för en ”fackpamp” var länge Transportarbetareförbundets ordförande Hasse Ericson, som nyåret 1975-76 fångades på bild på Teneriffa, med cigarr och svällande mage. ”Sveriges Hoffa i Francos Spanien” var en av många rubriker om fackbossen, kanske också en av flera anledningar till att Socialdemokraternas grepp om regeringsmakten då gick mot sitt slut.
Händelsen i sig skulle inte ha fått så stor betydelse om det inte vore så att Ericson fanns i så många versioner på så många arbetsplatser inom industrin. Breda fackbasar som tog sig an spensliga nykomlingar och talade om hur allt fungerade, indirekt också hur de borde rösta. Att kollektivanslutningen formellt avskaffades 1991 har spelat mindre roll. ”Din rö(S)t räknas”, stod det på tröjorna när Byggnads i Uppsala ordnade brännboll och förtidsröstning för nya medlemmar så sent som 2010.
LO-facket har haft det motigt länge, med sjunkande medlemsantal. Alliansregeringens höjning av a-kassan 2007 var ett svårt slag, yngre killars dragning mot SD på 2010-talet ett annat. Fragmenteringen av arbetsmarknaden har heller inte spelat facket i händerna. Samordningen mellan de olika förbunden har brutits upp och striden för lågavlönade kvinnor i offentlig sektor har inte gett önskat resultat.
Hösten 2023 känns plötsligt ”gå med i facket” som en ganska fräsch slogan. Teslaägaren Elon Musk har på kort tid lyckats där alla moderna fackpampar gått bet. Hans agerande har satt värdet av att organisera sig i blixtbelysning. Han har visat på meningen med ett kollektivavtal, med en garanterad trygghet på jobbet för alla, samt att man i yttersta fall har laglig rätt att ta till konfliktåtgärder. Tillsammans är vi starka!
Konflikten mellan Tesla och IF Metall har eskalerat med en mängd sympativarsel, senast av Seko som kan stoppa postutdelningen till Tesla den 20 november. I den omgivande techvärlden i Sverige har Klarna redan gett upp och tecknat ett kollektivavtal. Facket Unionen har fått många nya medlemmar på Klarna, liksom på Spotify som snart kan gå samma väg.
Facket slipar sina vapen och vinner sympati. Så länge man slåss mot världens rikaste man lär detta fortsätta. Risken finns dock alltid att kampen övergår i maktmissbruk, i blockering av småföretag som velat göra rätt eller i att skrika ”go home” till lettiska byggarbetare.
Den svenska modellen, som alla fack säger sig försvara, bygger mer än något annat på samförstånd. Därför kan den också raseras från båda sidor. Fackpamparna tillhör historien och bör stanna där. Att de utmanas av en ny sorts industripampar gör bara detta ännu mer angeläget.
Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där