Förr eller senare slutar flykten vara tillfällig

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Gästkrönika2022-12-06 20:12
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har nu gått mer än nio månader sedan Ryssland gick till förnyat angrepp mot Ukraina 24 februari i år. Och även om Ryssland har lämnat delar av de områden de tidigare ockuperat, tyder inget på att kriget snart är över. När och om det blir fred väntar dessutom en lång återuppbyggnad av landet. Ryssland har systematiskt bombat bostadsområden och kritisk infrastruktur.

Detta får i sin tur konsekvenser för de ukrainska flyktingar som sökt sig till Sverige – och det borde mana till eftertanke kring de begränsningar som påverkar de flyende.

Hittills har närmare 50 000 ukrainska flyktingar fått uppehållstillstånd i Sverige genom EU:s massflyktsdirektiv. Direktivet gör att de har uppehållstillstånd till mars 2024. Men med det tidsbegränsade tillståndet följer en rad begränsningar.

Till skillnad från en vanlig asylprocess går det betydligt snabbare för de ukrainska flyktingarna att beviljas uppehållstillstånd och att få börja arbeta i Sverige. Barn och ungdomar ges också direkt rätten att gå i svensk skola. Däremot är möjligheten att lära sig svenska för vuxna från Ukraina starkt begränsad. Med den svenska tillämpningen av massflyktsdirektivet är deras rätt till utbildning, precis som för asylsökande, starkt begränsad. De har till exempel inte rätt till studier i svenska för invandrare (SFI).

Eftersom skyddet är tänkt att vara tillfälligt är det en rimlig grundprincip. Men förr eller senare måste det ”tillfälliga” tillståndet anses vara förbi. För närvarande gäller de ukrainska flyktingarnas uppehållstillstånd till mars 2024, men tänk om kriget inte är över då. Och även om det är det, kommer många att ha varit här i närmare två år. Är det att betrakta som ”tillfälligt”.

Språket är ju också ett verktyg för att de ukrainare som flytt till Sverige ska kunna hitta ett jobb att försörja sig på.

Från regeringens håll förhåller man sig kallsinnigt till kraven på att ge flyktingarna tillträde till SFI. I stället väljer man att stödja ”Svenska från dag ett”, en kurs som kan erbjudas av folkhögskolor och studieförbund, med 30 miljoner.

Men om målet är att ge alla ukrainarna som vill lära sig svenska möjligheten till det, är det inte givet att åtgärden räcker. Medan SFI-undervisning erbjuds i en stor del av Sverige, saknas ”Svenska från dag ett” i 40 procent av landets kommuner.

Ju längre kriget fortgår, desto tydligare blir det att den ”tillfälliga” vistelsen i Sverige kan bli lång. Det borde ligga i regeringens intresse att denna tid blir så meningsfull som möjligt för dem som tagit sin tillflykt hit. Och till det skulle organiserade svenskstudier onekligen kunna bidra.

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad.