Det är något djupt stötande över den likgiltighet inför andras liv som uppenbarligen frodas i gängkriminella miljöer. Morden och mordförsöken är många och även släkt, vänner och oskyldiga drabbas, utan att det verkar stämma till eftertanke någonstans. Hämndspiralen fortsätter att snurra, till synes utan slut.
Kanske mest stötande av allt, och ett tydligt bevis på hur frikopplade dessa unga män är från samhällets normer, är vad som sker när oskyldiga drabbas. För trots allt tal om ”respekt” och ”heder”, verkar det inte spela någon roll när det verkligen gäller. Exemplen är alldeles för många.
I januari i år, sköts en 40-årig man till döds i Huvudsta centrum i Solna. Höga smällar hördes vid 22-tiden den kvällen och när polis och ambulans anlände låg en livlös man utanför en restaurang. Trots ambulanspersonalens insatser gick hans liv inte att rädda. Nu pågår rättegången i fallet och enligt åklagaren var mannen som mördades inte den som gärningsmännen var ute efter. De sköt ihjäl ”fel” person.
Eller den gången sommaren 2021 när två små barn i Flemingsberg söder om Stockholm skottskadades och fick föras till sjukhus för vård. De var ute och lekte samtidigt som en uppgörelse, med skjutvapen, kriminella emellan pågick samtidigt. Den person som åtalades för vådaskjutningen har sedermera friats av både tings- och hovrätten.
Och så ett av de senaste årens mest uppmärksammade fall: när den tolvåriga flicka som var ute och gick med sin hund på kvällen sköts ihjäl utanför en bensinmack.
Gemensamt för dessa tre händelser, och sannolikt för många, många fler av liknande karaktär, är att gärningsmännen varken har överlämnat sig frivilligt till rättsväsendet eller erkänt sina brott.
Det går att förstå den obehagliga logiken i att inte lämna över sig till polisen om man skjutit ”rätt” person, men hur man inte kan ta sitt straff när helt, enligt samma logik, oskyldiga människor drabbas, ja, till och med dör, är svårt att ta in.
Det visar inte bara på en empatilöshet och ett totalt ointresse för andra människors liv, utan också på att allt snack om ”heder” och ”respekt” egentligen inte betyder någonting. För om det hade gjort det, hade dessa unga män agerat som de allra flesta gör när vi inser att vi har gjort fel. Vi erkänner. Vi tar vårt eventuella straff.
Vad det också innebär är att det inte finns någon snabb lösning på gängvåldet. Det behövs sannolikt både tuffare tag och fler förebyggande insatser. Men framför allt behövs tålamod. Det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen.
Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad