Dålig journalistik i väst skapas inte nödvändigtvis ur en illasinnad dagordning. Lika ofta, om inte oftare, orsakas den av genvägar till nyheter och desperat sökande efter nya vinklar under tidspress.
Sveriges Televisions nyhetsredaktion tycks ha drabbats av det förra veckan. I den torsdagens 18-sändning från Rapport (28/7) fanns ett kort inslag om det ryskockuperade Cherson i södra Ukraina: Tittarna får se hur tre ukrainare tar emot ryska pass under en ceremoni, genom att svära en trohetsed framför Rysslands flagga och ett porträtt på Vladimir Putin.
Två av dem säger till journalisterna hur lyckliga de är över detta. "Se, hon har tårar i ögonen", säger en rysk funktionär bakom kameran. SVT:s reporter går vidare och berättar att Ukraina har inlett en offensiv för att ta tillbaka området och att Ryssland har svarat med att bomba andra delar av landets territorium, bland annat Kiev.
Budskap: Kriget fortsätter. Den ryska krigföringen är brutal. Men en del ukrainare vill att den ryska ockupationen består.
Bildmaterialet kommer från nyhetsbyrån Reuters, vars reportrar besökt Cherson. Det ursprungliga inslaget var dock betydligt längre och gav en bredare bild av vad som pågår i området under rysk kontroll.
En talesperson för den ukrainska regeringen fick utrymme att säga att lokalbefolkningens efterfrågan på ryskt medborgarskap är låg, samt att ockupationsmakten kan ha satt det som villkor för humanitär hjälp.
Det sista stöds av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som gick igenom den här ryska passutdelningen i en rapport som kom häromveckan. Och det finns fler ”drivkrafter”. Vissa företagare tar emot ryska pass för att slippa bli av med sin egendom. Andra gör det under hot om frihetsberövande och tortyr.
Reuters ger ytterligare motbilder till den rosenskimrande medborgarskapsceremonin. Nyhetsbyrån berättar om Chersonbor som med hjälp av lappar på stan söker efter släktingar som försvunnit, och sannolikt förts bort.
Journalistiskt arbete i områden under brutal ockupation innebär svåra etiska avväganden. Ibland kan det vara nödvändigt för att berätta sådant som annars förblir okänt. Samtidigt finns en risk att rapportering på, i det här fallet, den ryska statens villkor leder till att medier blir verktyg i förtrycket och regimpropagandan.
Ja, Reuters kunde berätta om människorättsbrotten på plats. Filmningen av medborgarskapsceremonin och intervjuerna med de nyblivna ryska medborgarna är däremot djupt problematisk. Vad kan dessa ukrainare förväntas säga till Reuters journalister där de står under beväpnade ryska hejdukars vakande ögon?
Och det blir inte bättre när SVT klipper i materialet på det här aningslösa sättet. Man behåller och lägger tyngdpunkt på passutdelningen, tar bort alla motbilder och tillför ingen information baserad på egen inhämtad kunskap, exempelvis om människorättssituationen på ockuperat ukrainskt territorium.
Det allra mesta av Ukrainarapporteringen från Sveriges Television ser inte alls ut så. Men det här var ett journalistiskt haveri. SVT bör medge det – och har hittills, i ett uttalande, medgett att inslaget inte gav en tillräckligt bra bild av sammanhanget.