När svenska kvinnor på 70-talet gavs rätten till trygga och säkra aborter var det ett stort steg framåt för såväl frihet som jämställdhet. I många länder kämpar människor fortfarande för denna rättighet.

Enligt Världshälsoorganisationen dör varje år omkring 50 000 kvinnor till följd av osäkra aborter, och hundratusentals skadas allvarligt på grund av brist på tillgång till vård i samband med avslutande av graviditet.

Att kunna vända sig till sjukvården utan att bli ifrågasatt och på ett så säkert sätt göra en abort är själva grunden i den fri- och rättighetslagstiftning vi har i dag. Därför är det märkligt att Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) drivit frågan om att abortpiller bör säljas på apotek som vore det en jämställdhetsfråga. Ännu märkligare är att Moderaterna på Aftonbladet debatt (27/2) nyligen valde att göra förslaget till sitt.

 

I en rapport med namnet ”Abortpiller över disk”, författad av FMSF:s vice ordförande Amanda Broberg, hävdas att medicinska aborter ”i princip är riskfria” och att ”tar man bort vårdpersonalen ur ekvationen innebär det avlastning på vårdens arbetsbörda och en punktering av frågan om samvetsfrihet”.

Att något ”i princip” är riskfritt innebär inte att det är riskfritt. Att det är få komplikationer vid medicinska aborter kan rimligtvis härledas till att dessa sker efter kontakt med sjukvården. 

Kvinnor som behöver göra abort kan dessutom aldrig vara en belastning. Det är en helt oacceptabel inställning. Likaså att frågan om samvetsfrihet bör ha inverkan på kvinnors rätt till abort.

 

I dag genomförs omkring 36 000 aborter i Sverige varje år. 96 procent av dessa är medicinska och 85 procent utförs före vecka 9. Fram till vecka 12 anses det säkert att avsluta aborten hemma. Har man gått längre genomförs hela aborten på sjukhus.

Att med säkerhet fastställa hur långt en graviditet gått och vilken typ av abortmetod som är säkrast ur ett individperspektiv är sjukvårdens professioner experter på. I fall där kvinnan har mycket ångest, ökad blödningsbenägenhet, varit utsatt för sexuella övergrepp eller lever under svåra sociala förhållanden, ska också vårdgivaren enligt gällande riktlinjer överväga kirurgisk abort.

Den som ska göra hemabort bör inte vara ensam eftersom man kan få kraftiga blödningar. En etablerad kontakt med kvinnosjukvården innebär också att man vet vart man ska vända sig för att snabbt få hjälp om det inte går som det var tänkt. Inte minst ansvarar sjukvården för att aborten följs upp eftersom det finns en liten risk att graviditeten inte avbrutits trots allt.

Det är ovanligt, men har hänt att kvinnor förblött av medicinska aborter hemma. Om möjligheten ges att ta abortpiller utan att det görs en medicinsk bedömning ökar rimligtvis riskerna.

Moderaterna kallar sitt förslag för en ”moderniserad aborträtt”. Det är förslaget definitivt inte. Att ge kvinnor rätt till trygg vård är inte att omyndigförklara dem. Tvärtom vore en reform där vårdpersonal "inte finns med i ekvationen" vid abort ett stort steg tillbaka till det mörker som rådde före nuvarande lagstiftning trädde i kraft.

Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.