Gästkrönika
Man behöver inte vara särskilt gammal för att minnas en tid då portuppgångar och innergårdar var öppna och det inte behövdes en kod eller låsbricka för att komma in på jobbet. En tid då vem som helst kunde ta en sväng förbi den lokala tidningsredaktionen och det gick utmärkt att gå på evenemang med handväska eller ta med en vattenflaska igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Men det var då och nu är nu. Steg för steg införs nya regler och begränsningar i vårt samhälle med syftet att öka säkerheten och stänga ute allt och alla som kan orsaka skada.
Efter det fruktansvärda dådet i Örebro kommer nu inte särskilt överraskande ytterligare krav på åtgärder som syftar till att låsa och bomma igen. I en intervju i Sverige radio säger skolminister Lotta Edholm (L) att hon anser att säkerheten på landets skolor behöver stärkas genom låsta dörrar överallt. ”Jag ser fortfarande alldeles för många öppna dörrar där obehöriga kan komma in”, säger Edholm (SR 6/2). Edholm anser dessutom att kravet på lås ska införas skyndsamt.
Att ryggmärgsreaktionen hos de flesta när något så förfärligt som massmordet i Örebro inträffar är att bygga murar, stänga in och sätta upp dubbla lås är inte konstigt. Samtidigt bör statsrådet Edholm som liberal tänka lite längre. Hon borde fundera över vad det gör med ett samhälle när det bit för bit stängs igen. Eller hur det påverkar barn att leva i en miljö där deras föräldrar inte ens är betrodda att åka och hämta en glömd jacka i skolan. Allt är låst, eftersom mördare kan smyga in. Vad är nästa steg? Metalldetektorer? Krav på genomskinliga skolväskor? Beväpnade vakter?
Edholm verkar inte vara medveten om att flera av de värsta skolmorden, från Columbine High School i USA till Malmö latinskola, begåtts av elever på den egna skolan, vilka rimligtvis inte hade hindrats av lås. En utomstående gärningsman som bestämt sig låter dessutom knappast bristen på passerkort utgöra något hinder.
Varje välfungerande samhälle måste i grunden bygga på tillit mellan människor. I Sverige har denna under lång tid varit unikt hög. Sorgligt nog har utvecklingen på senare år i allt högre grad gått åt att svenskarna allt oftare känner misstroende och rädsla mot sina medmänniskor. Det är något vi måste bekämpa, inte underblåsa genom att införa ytterligare krav på lås och bom. Till syvende och sist handlar det om vilken sorts Sverige vi vill leva i.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån