En ung kvinna lägger upp en bild tillsammans med sin tvååring som flinar brett med sitt verk i händerna. “Mammahjärtat svämmar över! Tuva-Li har målat!” I bakgrunden syns ett Instagramvänligt, nyrenoverat vardagsrum i beiga toner. Nästa bild i flödet: Samma kvinna, nu klädd i tweed, armarna i kors. “#entrepreneur”. Hon uppfyller alla föreställningar jag någonsin haft om en framgångsrik kvinna mitt i livet. Familj, karriär, lycklig. En stark förebild för lilla Tuva-Li.

Som en ung, studerande kvinna som varken har en karriär eller ens en tanke på att ännu skaffa barn, men som i framtiden gärna kan tänka sig båda, känner jag mig dock smått förvirrad. Redan nu är jag väl medveten om vad som kommer att förväntas av mig den dag jag väljer att skaffa barn och redan nu vet jag att inte kommer att leva upp till kraven. Jag har mammaskammat mitt framtida jag på förhand.

“Livspusslet” brukar det kallas – fenomenet som uppstår när en kvinna vill arbeta samtidigt som mannen inte är beredd att kompromissa med sin tid. Allt fler kvinnor vill kunna kombinera karriär och familjeliv. Dock väljer var fjärde kvinna under 36 år att vänta med att bilda familj för att inte skada karriären, samtidigt som den biologiska klockan tickar. Det är något som inte går ihop.

Två år efter andra barnet, när arbetsbördan på hemmaplan är som värst, är risken som allra störst för en kvinna att bli sjukskriven. Risken är mer än dubbelt så hög som för männen. Sannolikt beror detta på att det i dag är svårt att få ihop livspusslet – speciellt när det finns dubbla förväntningar på vad en modern och stark kvinna ska pyssla med.

Det tar emot att mitt framtida jag skulle lämna min ettåring på förskola, men om jag inte gör det så är jag en dålig feminist. Lämnar jag i stället barnet på förskolan, då är jag en dålig mamma. Om jag då, likt var tredje mamma gör, går ner i deltid för att hinna med hämtningen lite tidigare, har jag försatt mig själv i en kvinnofälla på bekostnad av min framtida tjänstepension. Detta löser jag, en stark och självständig kvinna, genom att komma överens med min partner om att föra över premiepension varje år. Faktum kvarstår dock att jag halkar efter i löneutvecklingen på jobbet. Det går liksom inte att göra rätt.

Arbetsliv och barn är inte en omöjlig ekvation. Det finns det åtskilliga bevis för. Däremot är det i dag omöjligt att som kvinna leva upp till de förväntningar som följer – att vara både karriärkvinna och supermamma på samma gång. Antingen får systemet anpassas så att kvinnor kan leva det livet som de efterfrågar, eller så får vi komma överens om att det är helt okej att vara just helt okej på att vara mamma. Något måste uppenbarligen ändras på för att Tuva-Li inte ska bevittna sin starka, framgångsrika mamma gå in i väggen i samband med lillebrors tvåårsdag.

Rebecka Undén är fristående skribent.