Den kommunala ekonomin kan liknas vid en berg- och dalbana. Det gick upp under pandemin, för att sedan gå kraftigt tillbaka under oroliga tider med skenande priser. Vårens ekonomirapport från SKR (Sveriges kommuner och regioner), som presenterades på tisdagen, visade tydligt på den ryckiga oförutsägbarheten för välfärden i skola, vård och omsorg. Men den verkliga anledningen till oro kommer senare under 2020-talet.
Under pandemiåren 2020 och 2021 visade de 290 kommunerna och 21 regionerna ett överskott på 54 respektive 69 miljarder kronor. Statlig ersättning för pandemivård har bidragit men framför allt är det låg efterfrågan som gett plus i välfärdskassan. Distansarbete och -undervisning innebar ett ras för kostnaderna för kollektivtrafik, utbildning, barnomsorg etcetera.
Men redan 2023 väntas ett mindre underskott för hela välfärdssektorn. Bland orsakerna finns de skenande priserna på bland annat bränsle och mat, men stora pensionsutbetalningar väntar också, enligt SKR:s chefsekonom Annika Wallensten.
Det är förstås omöjligt att göra prognoser för kostnader och skatteintäkter, att göra en budget, när elakartade virus eller makthungriga diktatorer sedan ställer allt på ända. Kommuner och regioner kan bara fortsätta att göra vad de är skickade att göra och det kommer att bli svårt nog. De demografiska förändringarna sker inte över ett år eller två, men det hotfulla moln som alla känt till under decennier blir nu verklighet.
Efterkrigsbarnen närmar sig 80 år. De stora kullarna av äldre motsvaras inte alls av samma ökning i yngre åldersgrupper, det vill säga de som ska jobba i vård och omsorg. Enligt SCB:s prognoser kommer antalet 80-plussare att öka med nästan 50 procent mellan 2021 och 2031. Samtidigt ökar antalet svenska 20-64-åringar bara med fyra (!) procent.
Ett annat sätt att beskriva välfärdens utmaningar är att av de 250 000 fler som finns i yrkesverksam ålder om nio år kommer 200 000 att behöva anställas i skolan, vården och omsorgen. Det kommer de förstås inte att vilja. Som vanligt vill de också bli exempelvis ingenjörer, litteraturvetare, snickare eller musiker. Den demografiska utvecklingen ser något bättre ut i regioner med en yngre och mer välutbildad befolkning.
Arbetskraftbrist väntar, samtidigt som långtidsarbetslösheten fortsätter att öka. Det positiva är möjligen att man haft många år på sig för förberedelser, till skillnad från pandemi– eller krigsutbrotten. Men fönstret för att kunna agera krymper nu hastigt.
Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där.