Jimmie Åkesson är tillbaka efter sommaren och talade lördagen 25 augusti traditionsenligt i blekingska Sölvesborg, partiledarens hemstad. “Efter nästa val är vi antingen ett regeringsparti eller ett oppositionsparti,” konstaterade Åkesson och fortsatte: “Vi är näst största parti. Om man får 20 procent av rösterna kan man inte få igenom 100 procent av sin politik. Inför valet år 2026 kommer vi sverigedemokrater att ta upp kampen mot sossarna om att bli Sveriges största parti och efter nästa val är vi antingen ett regeringsparti eller ett oppositionsparti.”
Den nuvarande rollen som stödparti åt den moderatledda regeringen såg han emellertid inte som värd att behålla: “Tidöavtalet är som silvertejp, det funkar bra, tillfälligt, för att lösa ett problem. Men silvertejp är inte den optimala långsiktiga lösningen.”
Talet var Åkessons första offentliga framträdande sedan före sommaruppehållet. Sin vana trogen har han under de senaste månadernas turbulens kring de två frontfigurerna Richard Jomshof och Björn Söder duckat under öronbedövande mediatystnad. I hemstaden tog han emellertid bladet från munnen.
Jomshof har på sociala medier kallat profeten Muhammed en ”rövare” och en ”massmördare”, något som fått oppositionen att kräva hans avgång från riksdagens justitieutskott. Till TT menade dock Åkesson att han inte såg några problem med sin partikollegas ordval. “Det är inte Jomshof som är problemet, utan intoleranta islamister runt om i världen som tar varje chans att påtala hur kränka de är, som inte kan acceptera vårt sätt att leva och som på olika sätt genom hot försöker påverka vår lagstiftning”, slog Åkesson fast.
Om partivännen Björn Söders uppmärksammade inlägg i sociala medier där han jämställt homosexualitet med pedofili och kritiserat Statsminister Ulf Kristersson (M) för dennes medverkan i Pride var Åkesson dock mindre förstående. “Han gick för långt”, var Åkessons kommentar till Ekots utsände reporter.
Tidöavtalet – som Åkesson alltså ser som ett högst tillfälligt arrangemang likt en provisorisk lagning med silvertejp – har gett Sverigedemokraterna stor politisk utdelning. Det råder full fokus på favoritfrågor som hårdare straff, fler fängelser, och tuffare tag mot kriminella samt restriktiv invandring och fortsatt stängda gränser.
Det placerar också partiet i den bekväma sitsen att dels slippa ta ansvar för den förda politiken, dels ständigt kunna hota med att dra tillbaka stödet till M-KD-L-regeringen. Som provisorium kan det därför inte sägas vara särskilt illa ihoptejpat.
Men Åkesson vill alltså mer och talar nu om att bli större än S och om att antingen sitta i regering eller gå i opposition efter nästa val.
Sverigedemokraterna har konsekvent och ihärdigt arbetat för ett mindre liberalt och mindre öppet Sverige. Partiets ambition är att vrida klockan tillbaka och en diffus föreställning om ett slags Folkhemssverige utan invandrare eller homosexuella. Tidöavtalet har gett dem stor utdelning i form av politik – samtidigt som ledande företrädare som Jomshof och Söder har kunnat agera som om de fortfarande satt i opposition. Fixeringen vid homosexuella och muslimer tyder dock på ett djupt missnöje med hur de kunnat utnyttja sin maktposition.
Det lär inte all silvertejp i världen kunna skyla över.
Ola Tedin är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån