Stockholm Exergi vill elda mer plastsopor från Europa, löd den braskande rubriken i DN (7/2). I ett reportage tittar tidningen närmare på planerna på ett nytt kraftvärmeverk söder om Stockholm, och en kritisk lupp riktas särskilt mot tanken om att Sverige ska importera sopor.
Artikeln är ett bra exempel på det dåliga rykte kraftvärmen har fått de senaste åren. 2019 införde regeringen en avfallsförbränningsskatt som en del i januariavtalets "gröna skatteväxling”.
Men ryktet är oförtjänt. Svenska kraft- och fjärrvärmeverk är mycket viktiga delar i ett sammanhållet energi- och återvinningssystem. Genom att alstra värme och el från restprodukter och sopor som inte går att materialåtervinna undviker vi att generera värme direkt från el eller, som i stora delar av Europa, från naturgas. Kraftvärmeverken fyller dessutom ofta en viktig funktion i elsystemet, eftersom de kan bidra med effekt i de lokala elnäten.
Avfallsförbränning är inte en perfekt lösning – både plast och biobränslen som i vissa fall skulle kunna göra nytta på annat håll eldas upp – men alternativen är ofta betydligt värre. De europeiska sopor som enligt DN-reportaget betraktas med misstänksam blick skulle med högsta sannolikhet läggas på deponi om de inte kom till Sverige. I Europa sopar man i bokstavlig mening sitt skräp under mattan.
Skatten på avfallsförbränning är inte heller ett bra styrmedel för att minska mängden plast som eldas. Den avstyrktes inte bara av i princip samtliga remissinstanser, utan även av utredarna själva, och har därefter sågats av Skatteverket. Därtill har tillämpningsproblemen varit så stora att regeringen nu utreder frågan igen.
Världen kommer inte under överskådlig tid att bli av med den fossila plasten. Men alternativet är inte att sluta energiåtervinna avfall eller ge kraftvärmen fler pålagor, utan att skapa styrmedel för infångning av koldioxid. Kraftvärmeverket i Stockholm var tänkt att utrustas med så kallad CCS-teknik, Carbon Capture and Storage, men förslaget hänger löst eftersom kostnaden är för hög.
Det hade varit enkelt åtgärdat. Staten håvar in cirka 20 miljarder från koldioxidskatten varje år. En del av de intäkterna skulle kunna gå till att finansiera installation av infångningsteknik på större anläggningar. Koldioxidbeskattningen skulle då dessutom hänga ihop bättre.
Joakim Broman är fristående liberal skribent.