Maksim Galanitjev var en lovande ukrainsk boxare med bland annat en silvermedalj från U22-EM på meritlistan. För ett år sedan tog han värvning för att försvara sitt land. Den 10 mars i år dödades han i strid på Luhanskfronten. Maksim blev 22 år.
Volodymyr Androsjtjuk tävlade i tiokamp där han blev ukrainsk mästare 2019. Han sågs som en av de stigande stjärnorna i Ukrainas friidrott. Den 25 januari stupade han utanför Bachmut, 22 år gammal.
Anastasia Hontjarova, 21 år, dödades i maj 2022 under rysk artilleribeskjutning av Charkiv. Hon var elitcyklist och bland annat ukrainsk juniormästare i mountainbike.
Det är tre av hundratals ukrainska idrottsmän och -kvinnor samt idrottsledare som har dödats i kriget. Denna verklighet utgör en viktig bakgrund till diskussionen om ryska och belarusiska idrottares deltagande i internationella tävlingar.
För några veckor sedan släppte Internationella olympiska kommittén (IOK) på sin ett år gamla rekommendation om utestängning. Nu rekommenderas tävlingsarrangörer och specialförbund att tillåta ryska och belarusiska medborgare att tävla.
Några reservationer finns. Idrottare från Ryssland och Belarus får inte delta som lag. De ska tävla under neutral flagga och de två ländernas nationssymboler får inte förekomma någonstans på tävlingsarenan. De som aktivt stöder kriget mot Ukraina, och de som är anställda i de två ländernas försvars- och säkerhetsorganisationer, får inte tävla. Inga tävlingar får arrangeras i Ryssland och Belarus och inga officiella företrädare för de två staterna får besöka evenemangen.
Alla dessa begränsningar innebär en markering mot den ryska aggressionen. Men det räcker inte. Konsekvenserna är inte starka nog. Att ryska och belarusiska medborgare föreslås få fortsätta tävla är oacceptabelt.
Rysslands oprovocerade angrepp på Ukraina, som skett med Belarus hjälp, har i sin orättfärdighet, brutalitet och omfattning få motstycken i modern tid. Omvärldens bemötande måste vara därefter. Stater som utför och direkt deltar i detta massmord ska betraktas som pestsmittade i alla sammanhang. Konsekvenserna ska vara mycket hårda. Där det är möjligt att åstadkomma ska det innebära yrkesmässig katastrof för alla som företräder de två staterna. Dit räknas idrottsutövare.
Det sista gäller även vid tävlan som dekorativt statslösa. Ryska och belarusiska idrottare kommer att för sin hemmapublik och i historieskrivningen vara företrädare för de egna nationerna, oavsett i vilka dräkter de tävlar. Rysslands och Belarus regimstyrda idrottsförbund kommer att delta i uttagningen precis som tidigare.
Alla vägar till tävling bör inte vara stängda för personer med dessa medborgarskap. Ett förslag som finns i diskussionen är att ryssar och belarusier ska kunna emigrera, ta öppet avstånd från sina staters agerande, vid behov söka asyl och via exempelvis snabb naturalisering i sina nya länder återvända till tävlingsidrotten.
Det är mycket begärt av dem, med krav på högt personligt pris ställt mot hotet om en sönderslagen idrottskarriär. Men det är också mycket begärt av ukrainarna att tvingas fly från sina hem, se sina städer ödelagda och få hundratals idrottsledare och idrottare dödade i ett orättfärdigt krig.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen