I valrörelsen lovade Ebba Busch (KD) sänkt elskatt, men har som energiminister hittills inte levererat.
Gästkrönika
Politikernas pladder om skatter är inte alltid helt lätt att förstå. Språket som används är ibland – förmodligen högst medvetet – förvirrande. Ta exempelvis indexeringar, det vill säga att en skatt räknas upp i takt med inflationen. Det är inte synonymt med en skattehöjning, ändå hör man ibland anklagelser om att motståndaren höjer skatten när det är fråga om en indexering.
Så när SVT rapporterar om att regeringen höjer elskatten nästa år är det en sanning med modifikation. Den höjning på 1,5 öre per kWh är just en indexering. För landets elkunder handlar det om cirka fyra miljarder kronor i ökade skattekostnader, rapporterar SVT (31/10).
Rätt ska vara rätt, men även om det "bara" rör sig om en indexering förtjänar regeringen kritik. Detta för att man underlåtit att pausa indexeringen, eller att faktiskt sänka skatten i fråga.
Det senare har såväl energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), finansminister Elisabeth Svantesson (M) som utbildningsminister Johan Pehrson (L) lovat på förhand. De väljare som trott på löftena väntar dock hittills förgäves.
Att man avstår från att leverera just detta av alla vallöften är synd. Särskilt med tanke på att man ivrigt sänkt skatten på fossila bränslen. Det skapar en skevhet, där skatterna blir lägre på sådant som skadar miljön samtidigt som de är oförändrade på det som är avgörande för den gröna omställningen. Det vill säga elektrifiering.
Dessutom är det orimligt att skatterna på elräkningen allt oftare överstiger kostnaderna för själva elen.
Menar regeringen allvar med den gröna omställningen, borde man sänka skatterna som hämmar den. Skatten på el gör just det. Att sänka skatten var ett av förslagen i nationalekonomen John Hasslers klimatutredning, utförd på uppdrag av regeringen. Kanske behöver regeringen läsa om den noggrannare.
De senaste åren har rejäla elprissmockor träffat både privatpersoner och näringsliv. Kostnaden för el, och skatt på el, är en utgift som verkligen känns.
Förutom klimatet handlar det också om att lätta litet på en börda för såväl hushållen som företagen. De senaste åren har rejäla elprissmockor träffat både privatpersoner och näringsliv. Kostnaden för el, och skatt på el, är en utgift som verkligen känns.
Att Busch låter hälsa att det fortfarande är KD:s ambition att få till en sänkning är en klen tröst. Det börjar bli hög tid att förslaget blir verklighet. Blir det bara valfläsk i slutet av mandatperioden vore det dels pinsamt, dels ett rejält svek.
Varför är den borgerliga regeringen så rädd för att sänka skatter? Man skällde högt i opposition, men när de borgerliga partierna nu sitter i regering fegar de med skattesänkningar på ett sätt de själva aldrig hållit tyst om ifall det i stället varit vänstern som regerade.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån