En global miniminivå för företagsbeskattningen. Det enades finansministrarna i G7-länderna – USA, Storbritannien, Tyskland, Japan, Italien, Kanada och Frankrike – om på helgens möte (SR 7/6). Tanken är att en miniminivå på 15 procent för bolagsskatter ska hindra enskilda länder från "osund skattekonkurrens”.

I grunden är det lätt att vara för någon slags gemensam internationell bottenplatta. Globala IT-jättar har förhållandevis konsekvent placerat sina verksamheter i länder med låga bolagsskatter, och därtill ofta förhandlat till sig särskilda skatteundantag. Trots stora annonsintäkter från svenska företag och trots miljoner svenska användare betalar exempelvis Facebook knappt någon skatt i Sverige. 

Det är också lätt att bli förbannad på de rena skatteparadis som gömmer undan privata förmögenheter från såväl kapital- som konsumtionsskatter.

Men ungefär där upphör saker att vara enkla på det internationella skatteområdet. EU-kommissionens försök att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inom unionen pågick i över 20 år, innan det till slut drogs tillbaka nyligen. 

Svenska regeringar och Europaparlamentariker har till största del motsatt sig de förslag som funnits eftersom man befarat att de skulle gynna stora länder på bekostnad av små och exportberoende.

Ett land som Tyskland lockar inte investeringar i kraft av en låg bolagsskatt utan genom tillgång till god infrastruktur, utbildning och kompetens, en stor inhemsk marknad och många andra saker. När kalkylerna istället görs för mindre länder som Sverige kan skatten vara en viktig faktor.

EU-kommissionens försök att införa en "digital skatt”, som är tänkt att täppa till kryphålen som IT-jättarna använt, möter också hård kritik och svåra gränsdragningsproblem. Företag som har mer än 100 000 användare i ett EU-land ska exempelvis betala skatt på sina bruttointäkter, men det finns inga garantier för att den mängden användare genererar någon vinst.

EU-länderna måste nå enighet i skattefrågor, vilket försvårar processerna. Ännu svårare är det för G7-länderna att tvinga på andra länder sin tänkta miniminivå på skattesidan. Deras makt är enbart mjuk. Samarbetsorganisationen OECD får nöja sig med att publicera "svarta listor” över skatteparadis och hoppas att det blir pinsamt för de som står med. Några sanktioner eller lagstiftningsverktyg står inte till buds. Kanske lika bra det, med tanke på hur svårt det är med skatter i en global värld. 

Joakim Broman är liberal skribent.