Statliga gruvjätten LKAB vill tillverka fossilfritt järn. Det meddelade bolaget på DN Debatt (23/11). Ambitionen är helt rätt, men därmed adderas ännu en stor post till det framtida elbehovet. Flera experter och organisationer har redan tidigare bedömt att Sveriges elbehov år 2045 kommer att vara i storleksordningen 200 terrawattimmar (TWh) – en ökning med 60 procent från dagens nivåer. Om LKAB lyckas med sitt projekt får man troligen addera 50 TWh ytterligare. Därtill är en hel del produktion i systemet föråldrad och måste ersättas med nybyggd kraft.

Som författaren Svenolof Karlsson skriver på debattsajten Second Opinion behöver Sverige på 25 år rusta upp sin elproduktionskapacitet lika mycket som under de 127 år som gått sedan det svenska elnätet kommersialiserades. 

 

Regeringspartiernas mål är att allt detta ska göras med 100 procent förnybar kraft. Det är en tanke som kan verka begriplig i ljuset av sol- och vindkraftens snabba utveckling och sjunkande kostnader.

Men ett land behöver mer än bara elproduktion, och den som dyker ner i de praktiska frågorna om framtidens energisystem inser snart problemen. I en rapport för Svenskt Näringsliv – där några av världens främsta energiforskare modellerat det svenska elsystemet – visar forskaren och författaren Staffan Qvist att ett förnybart system blir minst 40 procent dyrare än ett teknikneutralt. Det motsvarar 600-800 miljarder kronor över två decennier, och ännu mer om elanvändningen är högre än 200 TWh.

 

Då har man inte ens räknat med de betydande kostnaderna för att balansera ett system med stora mängder väderberoende produktion. Redan nu har Sveriges södra delar periodvis tio gånger så höga elpriser, och såväl dåligt utbyggt elnät som brist på baskraft begränsar möjligheten att föra över kraft norrifrån. 

I stället blir Skåne, och Sverige i stort, beroende av elimport med fossil kraft i grunden. Qvists beräkningar visar att klimatutsläppen är 40 procent högre i ett förnybart system jämfört med ett teknikneutralt. Dessutom påverkas land- och vattenmiljöer av kraftigt utbyggd vindkraft och av en vattenkraft som måste tömma och fylla sina dammar i betydligt högre tempo. 

 

Egentligen är det inget som är bättre med det förnybara systemet: det kostar hundratals miljarder mer, är sämre för klimat och miljö och ger högre risk för avbrott, vilket ihop med svängande elpriser riskerar att skrämma bort industriproduktionen. Men det är detta pris Miljöpartiet – och i förlängningen Socialdemokraterna – är beredda att betala för att avveckla kärnkraften. Frågan är om vi andra är det? 

Joakim Broman är fristående liberal skribent.