Rysslands president Vladimir Putin har hotat små europeiska länder med utplåning samt att förse ryska klienter i världen med vapen för angrepp mot främst amerikanska intressen. Det låter allvarligt, men vad är de ryska hoten värda? Några svar hittas genom att blicka tillbaka.
24 februari 2022. Putin håller tv-tal vid starten av storanfallet mot Ukraina. Omvärlden får en varning: ”Nu några viktiga, mycket viktiga ord till dem som kan frestas att utifrån ingripa i händelserna. Den som försöker hindra oss och skapa hot mot vårt land, mot vårt folk, ska veta att Rysslands svar kommer att bli omedelbart med konsekvenser för er som ni aldrig har mött i hela er historia.”
USA svarar dagen efter med ett militärt stödpaket till Ukraina på motsvarande fyra miljarder kronor. EU beslutar strax därefter om försvarsstöd värt fem miljarder kronor. Enskilda europeiska länder fattar egna biståndsbeslut.
I april skickar Tjeckien stridsvagnar av sovjetisk modell och USA beslutar om två stora hjälppaket på sammanlagt 16 miljarder kronor, som bland annat innehåller haubitsar. Den ryska armén förlorar slaget om Kiev.
27 april 2022. Putin håller ett nytt tal. Den hotfulla tonen är kvar men innehållet är delvis ändrat. Nu kan väst vänta sig ”blixtsnabb vedergällning” men bara som svar mot ”hot av strategisk karaktär”.
Under sommaren 2022 utvidgar Ukrainas allierade den levererade vapenarsenalen. I augusti inleder Ukraina en offensiv samtidigt som Ryssland påbörjar en annektering av ockuperade territorier.
21 september 2022 är det dags för ett Putin-tal med anledning av detta. Hans budskap är att väst passerar gränser och att Ryssland är redo att använda alla medel för att skydda landet. Det sista syftar underförstått även på de ukrainska territorier som Moskva precis ska förklara som sina.
Vad händer sedan? Ukraina befriar stora områden i Charkiv, Donetsk och i Cherson län utan att Ryssland gör något ödesdigert. I början av 2023 tar väst nästa steg – levererar moderna väststridsvagnar. Putin hotar igen. ”Vi har något att svara med och det kommer inte att stanna vid användning av pansar”, säger han i ett tal 3 februari 2023.
Så fortsätter det med hot efter hot, inte bara från Putin utan även från andra i statsledningen samt från diverse statliga tv-propagandister som tävlar med varandra i våldsfantasier.
Moskva har alltid spelat högt, men denna gång blir man återkommande synad. Vapen levereras. Västunderrättelser delas med ukrainarna. Ukrainska soldater tränas i väst. Restriktioner mot attacker mot ryskt territorium lyfts. Men någon militär upptrappning som drabbar omvärlden har inte kommit från Ryssland.
Det bör inte råda någon tvekan om att Moskvas militära ambitioner inte stannar vid Ukraina. Men Rysslands förmåga är för närvarande starkt begränsad och vi skyddar knappast oss själva om vi ger Ryssland utrymme att bygga upp sin krigsmakt snabbare än den mals ned. Det är den rollen som de ryska hoten alltid har spelat, att skapa osäkerhet, bromsa upp och splittra oss.
När nu allt fler västregeringar har förstått det och deras fruktan minskar, förlorar Putin ett av sina främsta vapen. Detta mentala skifte är minst lika viktigt som Ukrainas, och våra, segrar på slagfältet.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen