Hemliga gråa kassaskåp. Ändlösa betygspärmar där elevers betyg justerats upp av okända personer. Svajiga svar från skolledare och ägare. Aftonbladets nyligen genomförda granskning av friskolan Cybergymnasiets tricksande med elevernas betyg är förstås sensationslysten. Men den är också en påminnelse om varför stödet för friskolereformen vacklar.

Granskningen befäster bilden av att de stora friskolekoncernerna bara är intresserade av att göra vinst och ge utdelning till sina ägare. Och att de uppnår detta dels genom att ge glädjebetyg för att locka elever, dels genom att tumma på utbildningens kvalitet: ambitiösa Anders och Anna hade kunnat få nya skolböcker, men i stället fick den giriga ägaren – riskkapitalisten! – ytterligare några miljoner på bankkontot.

Precis som Aftonbladets granskning inte säger någonting om hur situationen är på majoriteten av landets friskolor, bygger resonemangen om ohejdad vinstjakt på en förenklad världsbild.

Det går bevisligen bra för många friskolor att både erbjuda en god undervisning och visa ett positivt resultat i slutet av räkenskapsåret. Av friskolornas tillskyndare brukar detta tillskrivas en förmåga att tänka nytt, att slippa onödig administration och att arbeta effektivare.

 Motståndarna i sin tur poängterar att friskolorna i högre utsträckning tar emot ”lätta” elever och därmed inte behöver belasta verksamheten med lika höga kostnader för stödundervisning och liknande.

Både sidor har delvis rätt. En stor fördel för friskolorna är att de får samma grundbelopp per elev som de kommunala skolorna, trots att de inte har samma skyldigheter. De kommunala skolorna har en lagstadgad skyldighet att se till att alla barn i kommunen kan erbjudas skolplats.

Här finns en viktig förklaring till att friskolor både kan ta ut vinst och bedriva en bra undervisning. De överkompenseras i viss mån i förhållande till sina faktiska åtaganden.

Det är uppenbart att ersättningssystemet måste ses över – och att detta borde vara prioriterat även av friskolornas försvarare. Den nya regeringen tassar dock kring frågan som katten kring het gröt. I Tidöavtalet föreslås en rad åtgärder som signalerar hårdare tag mot friskolor, men inget som faktiskt angriper pudelns kärna.

Utan reformer kommer både det folkliga och partipolitiska stödet för friskolorna att erodera. Om regeringen menar allvar med att värna systemet, måste den driva igenom förändringar, som på allvar tar itu med friskolelagstiftningens inneboende problem. Annars väntar fler skandalreportage.

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad