Alla skolhuvudmän är skyldiga att följa läroplanen. Det innebär att ge barn de simlektioner de behöver. 

Det finns en föreställning om att den som håller på att drunkna skriker och fäktar med armarna. Kanske är det en villfarelse som har sitt ursprung i filmvärlden. Det är inte så det går till. Drunkning sker tyst och snabbt. Ofta tar det bara några sekunder, sedan kan det vara för sent. 

Varje år är omkring 400 personer i Sverige med om en drunkningolycka. Ungefär hälften överlever. Det visar en studie som forskare från Karolinska Institutet genomfört tillsammans med Svenska Livräddningssällskapet.

Drunkning är även den vanligaste dödsorsaken bland barn och en av de vanligaste bland unga. Även om man lyckats få ned antalet avlidna till relativt låga nivåer är vatten fortfarande en stor riskfaktor. Och vatten finns överallt.

Nästan hela vårt land är omgivet av kust. Det finns sjöar, åar och älvar. Därför är det av största vikt att människor kan simma och att barn lär sig det så tidigt som möjligt.

I skolan ingår simning och badvett sedan länge som ett självklart moment inom ämnet idrott och hälsa. På lågstadiet anger läroplanen att barn ska öva sin vattenvana och kunna ”balansera, flyta och simma i mag- och ryggläge”. I mellanstadiet ska alla kunna simma minst 200 meter varav 50 meter på rygg. Sedan 2011 är simkunnighet också ett krav för att få godkänt i ämnet idrott.

Barn har rätt att lära sig simma. Att skolan har en skyldighet att se till att de får den förmågan är lika självklart som att de ska lära sig läsa och räkna. Därför blir det mycket märkligt när Erik Hansson, doktor i kulturgeografi, utifrån en enkätstudie med 111 idrottslärare argumenterar för att det är orimligt att ställa samma krav på simkunnighet för alla barn (GP 10/7).

Som exempel på barn som man inte borde ställa samma kunskapskrav på tar han nyanlända ”som knappt har sett vatten tidigare”. För det första bör skolan aldrig relativisera kunskaper eller betyg. Alla barn, oavsett bakgrund har rätt att lära sig samma saker – och ska mötas av samma höga förväntningar. Dessutom är det extra viktigt för barn vars föräldrar inte har samma vattenvana att lära sig simma i skolan.

Det är ett faktum att tillgången på simhallar ser olika ut i olika delar av landet. Visserligen går det även utmärkt att lära sig simma i sjöar och havsvikar.

Det är upp till varje kommun eller annan skolhuvudman att anpassa simundervisningen till budget, geografiska avstånd och elevunderlag. Men ingen kommun eller friskola har rätt att bryta mot skollagen och strunta i läroplanen.

Behövs särskilda satsningar för att alla barn ska nå simkunnighet är det vad som måste till. Det är en fråga om liv och död.

Malin Lernfeldt är fristående liberal skribent.