Varför lyssnar ingen på Therese?

Många med intellektuell funktionsnedsättning får en förvaltare eller god man, men reglerna skyddar inte alltid den enskilde från godtyckliga och ingripande åtgärder skriver vår gästkrönikör Elin Venholen.

Foto: Privat

Gästkrönika2024-10-15 05:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gästkrönika

Tänk dig att du inte få bestämma själv om du ska ha en mobiltelefon eller var du ska bo. Du är inte ett barn, men någon annan får makten över ditt liv och kan bestämma att du ska flytta långt från dina föräldrar, utan möjlighet för dig att ta kontakt med dem. 

Nyligen släpptes Uppdrag gransknings avsnitt “Var är Therese?” där just detta hänt (SVT 2/10). Att utse en förvaltare eller god man för en person ställer frågan om självbestämmande på sin spets. Även om en individ saknar förmågan att ta hand om sig själv, måste det finnas gränser för vad en ensam ställföreträdare får göra.

Therese har en intellektuell funktionsnedsättning. I 40 år bodde hon med sina föräldrar i Degerfors. Problemen började när Therese fick en förvaltare utsedd. En god man eller en förvaltare ska företräda individer som behöver hjälp med att bevaka sina juridiska, ekonomiska och personliga intressen. En förvaltare kan utses för en person som inte kan ta vara på sin egen rätt. Den som har förvaltare förlorar sin möjlighet att ingå avtal, och med det mycket av sin möjlighet att bestämma över sig själv. Många som likt Therese har intellektuell funktionsnedsättning får en förvaltare eller god man för att kunna tillvarata sina intressen.

I Therese fall innebär det att hennes liv förändras drastiskt. Förvaltaren som Therese fick ansökte om skyddade personuppgifter för henne, och flyttade Therese 65 mil från familjen utan att de fick veta vart hon tog vägen. I programmet får vi höra hur föräldrarna, som inte sett sin dotter på nästan tre år, pratar om sin dotter som om hon vore död. 

Skatteverket kan inte svara på varför Therese fick sekretesskydd trots att det inte finns eller fanns något som indikerar att hon varit utsatt för hot. Företaget Optio, som förvaltaren jobbar hos, svarar inte på frågor. 

Mitt i detta kaos finns Therese. Det som hon vill har helt gått förlorat. 

Mellan Skatteverket, förvaltare, föräldrar och kommun är det Therese bästa som ska vara centralt. Granskningen visar dock att individens rätt drunknat i en sjö av byråkrati och regler. 

Trots att Therese – när Uppdrag granskning efter mycket om och men lyckas lokalisera henne – tydligt uttrycker att hon vill ha sin telefon och att hon saknar sina föräldrar, bryr sig förvaltaren inte alls om det.  Fast de inte har rätt att göra det försöker såväl förvaltarbolaget som hemtjänsten bestämma över vem Therese får träffa och prata med.

Organisationen FUB –föreningen för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning – menar att reglerna för god man och förvaltarskap inte tillgodoser den enskilde rättigheter. De anser att systemet, som nästan är likadant idag som för 100 år sedan, måste uppdateras för att de som har ställföreträdare ska bli lyssnade på. 

Det har FUB rätt i. Det är tydligt att systemet bör ses över för att det som hänt Therese inte ska drabba fler, även människor med funktionsnedsättning förtjänar att bli lyssnade på.

Historien om just Therese har många dimensioner. Själva kärnan förblir dock densamma. En utsatt person som saknar förmågan att ta hand om sin ekonomi eller sitt liv har fråntagits grundläggande mänskliga rättigheter. Gällande regelverk gör det omöjligt för närstående att överklaga eller ingripa. 

Möjligheterna att få förvaltare och god man är ett viktigt skyddsnät, men är samtidigt en enormt ingripande åtgärd för den enskilde. Reglerna måste göras om så att inte människor med funktionsnedsättning far illa och fastnar i systemet utan att bli lyssnade på. 


Elin Venholen är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån