Att den muslimska världen demokratiseras är en global ödesfråga. Det gäller i synnerhet Somalia på Afrikas horn som är hårt drabbat av väpnade konflikter sedan decennier. Våld och oroligheter har tvingat hundratusentals på flykt.
I Sverige är somalier en av de största invandrargrupperna. Därför är det märkligt att svenska medier inte i högre grad uppmärksammar demokratin i nordvästra Somalia, i utbrytarrepubliken Somaliland.
12 december genomfördes en fredlig installationsceremoni för Somalilands sjätte president, som segrat i ett val som av internationella valobservatörer bedöms som väl genomfört. President Abdirahman Mohamed Abdullahi, mer känd under smeknamnet Irro, har bakgrund som diplomat och talar finska eftersom han är finsk medborgare. Partiet han företräder, Waddani, är delvis inspirerat av västerländska välfärdsstater.
Avgående presidenten Muse Bihi deltog i festligheterna och gratulerade sin efterträdare. Att maktens stafettpinne än en gång överlämnats av en lojal opposition bevisar att demokratiska värderingar slagit rot i Somaliland. Det borde ha nyhetsvärde i ett land med en stor somalisk diaspora. Men knappt en rad har skrivits om presidentvalet i svensk press.
Trötta på inbördeskriget i ett kollapsande Somalia utropade befolkningen i regionen Somaliland sig som självständiga år 1991. Sedan har samhället mödosamt byggts upp: parlament, domstolsväsende, grundskolor, universitet, sjukhus, armé, kustbevakning. Allt detta har uppnåtts på egen hand, nästan utan internationellt bistånd, och med hjälp av en engagerade somaliländare över hela världen. Inte minst i Sverige.
Somalilands politiker angriper varandra med ord, inte med vapen. Under mina två besök där har jag fyllts av beundran för den framåtanda som präglar demokratiaktivister av båda könen. De låter sig inte nedslås av att varken FN, EU – eller något land i hela världen – har erkänt Somaliland som suverän stat.
Afrikanska Unionen, med 50 stater, har konstaterat att Somaliland uppfyller kriterierna för självständighet. Europeiska unionen, tyngd av det koloniala förflutna, har hänvisat till att Afrikanska Unionen måste ta första steget. Men flera afrikanska diktaturer bromsar – av rädsla för att erkännande kan inspirera till utbrytningsförsök på hemmaplan.
Självklart finns problem i Somaliland, inte minst när det gäller jämställdhet och klantänkande. Och hela Somalia har återkommande drabbats av torka. Men enligt den internationella organisationen Freedom House är Somaliland det mest demokratiska landet på hela Afrikas horn samt Arabiska halvön. En avgörande orsak till att demokrati spirar är att fundamentalistisk islam inte tillåtits vinna terräng.
Utbrytarrepubliken tänder hopp. Parlamentarism och stabilitet kan odlas även i krigshärjade delar av den muslimska delen av världen. Presidentval i Somaliland har därför betydelse även i Sverige – och är en angelägenhet för alla demokrater.
Jenny Sonesson är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån