Varför upprör en prästkrage på ett internationellt toppmöte så otroligt många? Varför är debatten om koranbränningar så onyanserad? Och varför blossar det varje år upp en debatt om i vilka lokaler skolavslutningen ska hållas? Det handlar nog om att svenskar inte förstår vad religion och tro egentligen är.
Svenskar blir obekväma av religion, obekväma och oförstående. I grund och botten handlar det om att många inte förstår vad religion faktiskt är. Vissa verka tro att det handlar om en kitschig liten accessoar som man bär med sig när det passar. I deras värld fungerar det helt enkelt som ännu en meningslös identitetsmarkör och ingenting mer. Jag är själv inte troende för fem öre och skulle beskriva mig själv som ateist – pubertalt jag vet. Men trots min brist på tro så kan jag ändå förstå att det är någonting helt fundamentalt för andra.
Men varför har just svenskar så svårt att förstå vad tro är och i längden att respektera religiösa övertygelser? Varför har många en sådan negativ ryggmärgsreflex så fort någon ger uttryck för sin tro? Det beror nog på flera saker. Saker som någon mer kvalificerad än jag gärna får reda i. Men trots min brist på högskolepoäng i teologi så kan jag ändå konstatera att problemen finns där.
Det är kanske dags att vi i Sverige slutar döma ut alla som visar upp sin tro i det offentliga rummet. Det är kanske dags att vi slutar vara så säkra på att vår agnostiska sekularism är det enda rätta. Jag tycker i alla fall det, jag tycker att det är dags att vi försöker att vara lite mer förstående. En vettig start hade ju kanske varit att vi slutar döma ut alla med tro som fundamentalistiska galningar.
Jag tror att det ”rationella” samhället hade mått bra av en liten dos ödmjukhet och en lite mer avslappnad inställning till livets stora frågor. För i vårt rigida ingenjörstänk så tappar vi någonting. Det blir helt enkelt enspårigt.
Att påtvinga någon din religion är ingenting man bör hålla på med i ett civiliserat samhälle, men detsamma är sant om brist på tro. Om någon har en religiös övertygelse, som inte skadar någon annan är det faktiskt bara barnsligt att försöka få dem att ändra sig eller döma ut deras tro. Grunden i ett tolerant samhälle är att respektera varandras övertygelser, även om man inte tror på samma sak.
Religion handlar i grund och botten om att ge mening åt vad som är en ganska jobbig existens. Mening är ingenting du kan räkna fram, det är ingenting som är konkret eller mätbart. Det är någonting som varje individ bara kan veta när de själva upplever, samtidigt som det är ett av våra mest fundamentala behov att få känna mening. Din mening behöver du inte få genom religion, men din mening är inte bättre än någon annans för att den kommer från en sekulär källa. Låt människor vara lyckliga!
Så summan av kardemumman, var lite snäll. Var lite förstående och utmana dig själv med nya perspektiv och världsåskådningar, jag lovar att du får leva ett mycket rikare liv då, även om du inte blir övertygad.
Jonathan Törnstrand är återkommande gästkrönikör på Eskilstuna-Kurirens ledarsida och ordförande för Luf Sörmland