– Det finns vegankebab här.
Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi var dagen före avgångsbeskedet från språkrörskollegan Per Bolund i Uppsala. Mellan hennes programpunkter i Gränby och Gottsunda hann vi ta en lunch på Hattens Kök i Boländerna. Mitt tips om vegankebaben väckte inte direkt något överdrivet intresse.
Vi satte oss ner på uteserveringen med plocksallader i stora djupa tallrikar.
Högt uppsatta politiker på dessa besök runt om i landet gömmer sig ofta bakom talepunkter. Inte Stenevi. Hon pratar så snabbt och svarar så direkt som bara en engagerad person, som är sig själv, kan göra. Det blir därför en oväntat rolig lunch. Inte för att vi är särskilt överens om politik, tvärtom.
Hon låter i mina öron väldigt vänster. Det mesta ska lösa sig om vi bara satsar mer. Utsatta förorter kallar hon till exempel "politiskt eftersatta områden". Dessutom använder hon med lätthet identitetspolitiskt klingande begrepp som "vita", och i tv kastar hon gärna "blåbruna" på regeringen.
Som yngre brukade jag stå på samma sida som feminister i MP-kretsar, som kämpade för att få bada barbröstat på simhallar, berättade jag för Stenevi. Att vi förr hade opinionsbildat för lika klädregler för män och kvinnor på offentligfinansierade badhus. Men så upptäckte jag för åtta år sedan till min förvåning att MP-politiker i flera kommuner försvarade könsseparata badtider för barn.
Dessa badtider cementerar hedersnormer om att pojkar och flickor ska hållas åtskilda. Förstod Stenevi min besvikelse? Vad tyckte hon?
Språkröret nämnde att det ju finns separatistiska aktiviteter, tjejmiddagar och läger. Ingen klagade ju när "vita kvinnor" badade könsseparerat, sade Stenevi.
Då satte jag nästan ett salladsblad i halsen.
Trots att jag hört argumenten tusen gånger, och trots att Gottsundabadet och flera andra badhus i landet numera har slopat könsseparationen, flög pulsen upp. Är det mina tonår i Gottsunda som skaver? Området alla partiledare verkar vilja besöka men kan ha en bekväm distans till.
Kommunala badhus ska inte separera, oavsett grupp, sade jag snabbt. Och fortsatte: religiöst och kulturellt motiverad könsseparation av barn från låga åldrar är något h-e-l-t annat än tjejmiddagar, eller att någon kvinnoförening skulle hyra en enstaka tid på simhallen. Om skolan och kommunen ständigt går de mest konservativa till mötes går det ut över alla som vill komma ifrån hederskulturen.
I övrigt sade Stenevi kloka saker om hedersförtrycket, att det funnits en ovilja att se det, även om vi inte kom så mycket längre med badtiderna.
Härom året togs frågan om kriminella klaner upp i en riksdagsdebatt, och Stenevi sade då att ”jag tillhör också en klan, en matriarkalt styrd klan, en fantastisk klan”. När jag nämnde det på lunchen sade hon att man inte ska sätta likhetstecken mellan klan och kriminalitet. Sant, förvisso, men intrycket kan bli att ni förminskar problem, försökte jag. Har ni inte misslyckats när ni i en del valdistrikt i Gottsunda och Gränby når futtiga 3-4 procent?
Stenevi resonerade om att Miljöpartiet behöver ta upp konkreta problem och svårigheter. Inte åka till Rosengård och prata laddstolpar, något en företrädare kan ha råkat göra.
När hon berättade att hon är kritisk till religiösa friskolor sade jag lättat att vi äntligen delar åsikt i en fråga. Sedan behövde hon röra sig vidare med livvakterna.
Tillbaka hos kollegorna på tidningen hade jag svårt att dämpa min entusiasm över samtalet med en så ofiltrerad partiledare: Vi tyckte nästan inte lika om något men det var så underbart roligt.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har tidigare publicerats där
