Upp fiskades Ă„len – ut gick statssekreteraren

Foto: Sörmlands Media

GÀstkrönika2023-01-27 19:09
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Under torsdagen kom beskedet att statsministerns statssekreterare PM Nilsson lĂ€mnar sin tjĂ€nst till följd av Ă„lfiskeskandalen. PĂ„ Facebook uttrycker Nilsson att han “förstĂ„r hur olĂ€mpligt det var att fiska Ă„l utan tillstĂ„nd och att inte sĂ€ga som det var till myndigheterna” och pĂ„talar att han bett om ursĂ€kt och betalat sina böter. 

Men det rÀcker uppenbarligen inte, vÀnstern har vittrat blod och det finns inget som tyder pÄ att de tÀnkt slÀppa taget.

Nilsson Àr numera ocksÄ anmÀld för artskyddsbrott, vilket utreds av polisens specialavdelning Noa. Statssekreteraren har blivit en sÄ stor belastning för en regering som redan tampas med vad stora delar av vÀljarkÄren uppfattar som hopplösa misslyckanden, att det var dags att gÄ.

SĂ„ sent som för nĂ„gra dagar sedan var Ulf Kristersson (M) tydlig med att hans förtroende för Nilsson var orubbat. Det Ă€r det troligtvis fortfarande. Kristersson har redan frĂ„n första början – lĂ„ngt innan media och opposition fick nys om Nilssons tjuvfiske – kĂ€nt till vad som skett. Vilket gör att den hĂ€r frĂ„gan primĂ€rt inte handlar om den före detta politiske redaktören pĂ„ Expressen och DI och hans blekingska kulturarv, utan om statsministerns omdöme. 



Att man har begĂ„tt ett brott borde (sĂ„ lĂ€nge det inte handlar om riktigt grova handlingar som mord eller vĂ„ldtĂ€kt) inte hindra nĂ„gon frĂ„n att i ett senare skede i livet bli förtroendevald eller kunna arbeta som politisk tjĂ€nsteman. 

Men ledaren för ett parti och en regering som investerat sĂ„ stor del av sitt förtroendekapital i att sĂ€tta hĂ„rt mot hĂ„rt för att stĂ€vja kriminalitet och agerar i en tid dĂ„ miljöfrĂ„gorna, dĂ€ribland artskyddet, ligger högt upp pĂ„ den politiska agendan borde förstĂ„tt att PM Nilsson, oavsett hans mĂ„nga kvaliteter, var en omöjlig vĂ€rvning. Brottet ligger för nĂ€ra i tid, Nilsson har inledningsvis ljugit för myndigheterna och bristen pĂ„ respekt för att Ă„len faktiskt Ă€r utrotningshotad Ă€r en uppenbar inbjudan till alla som ogillar regeringen Kristersson att börja dreva. Med viss rĂ€tta. Det stĂ„r inte nĂ„gon fritt att strunta i de lagar man personligen ogillar. 



Ålgate hade inte kunnat sluta pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n det gjorde. Samtidigt Ă€r det synd att nĂ€r svenska politiker eller höga politiska tjĂ€nstemĂ€n tvingas avgĂ„ Ă€r det i princip alltid för sĂ„dant som de gjort i sitt privatliv, och inte pĂ„ grund av fel de begĂ„tt i tjĂ€nsten. Inkompetens tycks sĂ€llan orsaka samma upprördhet som svart stĂ€dhjĂ€lp eller Ă„lfiske. Det Ă€r det verkligt oroande. 

Malin Lernfelt Àr fristÄende liberal skribent.