Vill man ha en bestående samhällsförändring får man respektera demokratin.

På måndagsmorgonen blockerades E4:an vid Solna i Stockholm. Klimataktivister limmade fast sig mitt på motorvägen. Morgonstressade bilpendlare stod stilla i köer och polisen fick köra ut med aceton ”för att kunna lösa upp lim", som Polisens kommenderingschef berättade.

Men det allra värsta är att ambulanser fastnade i köerna. Minst en av ambulanserna var under utryckning. "I ambulansen, som hade blåljus på, låg en mycket sjuk person", rapporterade Sveriges Radio.

Tolv personer greps i måndags, misstänkta för sabotage, blåljussabotage och brott mot ordningslagen.

Trots att klimatprotesten alltså hindrade ambulanser från att ta sig fram var aktivister uppe på tisdagsmorgonen för att återigen blockera E4:an i Stockholm. Kanske anser dessa aktivister att målen helgar medlen, att kampen för klimatet så att säga står över lagar och demokratiskt fattade regler om att man inte får blockera motorvägar. 

Det är varken första eller sista gången vi ser exempel på destruktiv aktivism.

På senare år har det luftats idéer om att det här med demokrati nog kan maka på sig, till förmån för klimatet. Upsala Nya Tidnings tidigare politiske chefredaktör Håkan Holmberg beskrev 2019 dessa tankegångar i texten "Klimatdiktatur, nej tack!".

Då hade filosofen Torbjörn Tännsjö i en artikel argumenterat för att ett auktoritärt system skulle vara bättre än demokratin för att stoppa klimathotet. 

Meteorologen Pär Holmgren – sedan valet 2019 EU-parlamentariker för Miljöpartiet – menade att Tännsjö uttryckte intressanta tankar, och berömde Tännsjö för att våga "tänka utanför boxen".

Ja, nog är det utanför boxen. 

Även senare uttryckte Tännsjö att han ville se "en global klimatdiktatur". Ett "upplyst råd" skulle enligt Tännsjö kunna ta "makt över jorden", för att snabbt fatta tuffa beslut för att rädda klimatet (SR, 29/8 2019).

Det är inte så att klimatmål nås bättre i diktaturer. Tvärtom är det i demokratier med en öppen och fri debatt, och med forskningsfrihet, som möjligheterna att fatta kloka beslut ökar.

Vill man ha en bestående samhällsförändring – för klimatet eller vad man nu vill kämpa för - är det dessutom en god idé att försöka få med sig medmänniskor.

Men då får man kavla upp ärmarna och argumentera för sin sak. Man får demonstrera, skriva insändare, använda nätets möjligheter för att mobilisera och bjuda in till möten.

Att limma fast sig på E4:an för att stoppa trafik – inklusive livräddande fordon – är däremot bara empatilöst och att skjuta sig själv i foten.

Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där.