I förra veckan meddelade Moskva att man sparkar ut fem svenska diplomater samt stänger Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg och den ryska motsvarigheten i Göteborg. Det är ett svar på Sveriges beslut i april att utvisa, vad Säkerhetspolisen menar är, fem ryska spioner som verkar under diplomatisk täckmantel. De bedriver informationsinhämtning och påverkansarbete mot Sverige.
Det anmärkningsvärda är dock inte att Sverige och Ryssland utvisar varandras diplomater. Det märkliga är snarare att vi inte utvisar fler.
Utrikesminister Tobias Billström (M) sade att han beklagar Rysslands agerande. Det hör till formen. Men hur resonerar regeringen egentligen?
När Moderaterna befann sig i opposition var deras linje glasklar: Alla ryska till diplomater förklädda underrättelseagenter skulle ut ur Sverige. Det är ”inget att diskutera” twittrade Billström medan Ulf Kristersson (M) tyckte att S-regeringens argument för att gå försiktigare fram vägde lätt.
Efter maktskiftet blev det annat ljud i skällan. Den nya regeringen gjorde sig ingen brådska att utvisa ryskt underrättelsefolk. När så beslutet att kasta ut fem personer väl togs, var det i samband med att SVT i slutet på april offentliggjorde namn och bilder på 13 misstänkta ryska spioner vid ambassaden i Stockholm, varav tio med diplomatisk immunitet. Uppgifterna överensstämmer med Säkerhetspolisens påpekanden sedan flera år att en tredjedel av den ryska diplomatkåren tillhör GRU, SVR eller FSB. Säpo vill inte ha dem på svensk mark men kan inte agera då frågan är politisk.
Av allt att döma har den moderatledda regeringen efter tillträdet tagit intryck av de argument som man avvisade i opposition. Eftersom den svenska diplomatstyrkan i Moskva är betydligt mindre än den ryska i Stockholm, skadas Sveriges verksamhet oproportionerligt av upptrappade spegelutvisningar en mot en.
Det låter rimligt vid någon sorts normalläge i relationerna. Men hur relevant är det i dagsläget? Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är det officiella svensk-ryska utbytet på en nivå där länderna inte mer än samexisterar. Annat är väl inte att vänta? Ryssland sprider massdöd och förödelse i sitt grannland. Sverige sänder vapen till Ukraina.
Det fullskaliga kriget innebär i sig ett slut för all trovärdighet i rysk diplomati. De upprepade lögnerna från Rysslands diplomatkår var en del av anfallsplanen. Den ryske presidenten är numera internationellt efterlyst för krigsbrott och paria i nästan hela den demokratiska delen av världen.
Detta tillsammans med sanktionerna gör att de allra flesta ytor mot den ryska staten som vår utlandsbeskickning normalt sköter nu är stängda. Den extrema repressionen mot det ryska civilsamhället har täppt till även det mesta av de kanalerna för det officiella Sverige.
Så vad skulle Sverige förlora ifall den ryska regimen valde att minska vår representation i Ryssland till ett absolut minimum? Omvänt är det orimligt att Ryssland håller en diplomatkår på 20– 30 personer i Stockholm när våra relationer är nära fryspunkten.
Den ryska staten är Sveriges fiende som använder alla kanaler som finns för att göra oss illa. Vi bör stänga dem vi kan. Alla kvarvarande ryska spioner med diplomatstatus måste utvisas.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen