Att göra en insats som volontär är något av de viktigaste en samhällsmedborgare kan göra. Oavsett om det handlar om att gå skallgång med Missing people, dela ut mat till hemlösa hos Stadsmissionen eller läsa tidningen för äldre med dålig syn, gör civilsamhällets bidrag Sverige varmare, vänligare och mer medmänskligt.
Samtidigt ligger själva värdet i volontärinsatser att de är just frivilliga och att de inte innebär några kostnader för skattebetalarna. Därför är det oerhört märkligt att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), på uppdrag av regeringen, nu fördelar drygt 19 miljoner kronor till 15 civilsamhällesorganisationer för volontärsamordning.
I samband med att beslutet om stöd till frivilligorganisationers arbete med volontärer fattades i våras sade socialminister Jakob Forssmed (KD) att: “regeringen vill öka möjligheterna till engagemang genom matchning och samordning mellan människor som vill engagera sig ideellt i olika uppdrag och ideella verksamheter som har behov eller kan kanalisera detta engagemang”.
I verkligheten har redan de seriösa organisationerna en väl fungerande volontärsamordning – huvudsakligen bekostad av deras insamlingsverksamhet. Ofta med fast anställd personal.
Givetvis lär det inte vara någon som tackar nej till ytterligare sköna miljoner. Men hur dessa pengar skulle få svenskar som inte tidigare varit intresserade av att göra en insats och bidra är svårt att förstå.
Missing People, en av de organisationer som nu ges pengar, har i dagsläget redan mer än 70 000 frivilliga som har anmält sig för att hjälpa till vid sökinsatser. Varför ska skattebetalarna skjuta till ytterligare pengar då?
Dessutom är det enklare än någonsin för den som vill engagera sig att hitta möjligheter att göra det. Ett klick bort i telefonen eller datorn finns all information i världen om volontärjobb från när och fjärran. Aldrig förr har antalet frivilligorganisationer varit fler och möjligheterna att bidra för att lyfta andra – människor eller djur – större. Det är till och med så att många organisationer tvingas tacka nej till frivilliga, eftersom det är så många som vill dra sitt välgörenhetsstrå till stacken.
Ur den aspekten är det ofattbart att regeringen, och därtill en borgerlig sådan, tycker att det är rimligt att ösa miljoner över volontärsamordning. Rent av korkat. Detta slöseri med skattemedel måste få ett slut.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån