Vid 2040 kommer varje person att resa 10 procent mer. Eftersom befolkningen då är större kommer det totala resandet öka med en tredjedel, och godstransporterna med 50 procent.

Det är grunden för Trafikverkets analys av vilken infrastruktur som ska underhållas respektive byggas ny fram till mitten av 2030-talet, som lämnades till regeringen under fredagen. Det blir dock inte så mycket av det sistnämnda.

”Vi prioriterar hellre bort nya investeringar till förmån för att klara underhållet på väg och järnvägar”, menar myndighetens generaldirektör Lena Erixon (SR 30/10). I klartext: Att underhålla det som redan finns kostar så mycket att vi inte har råd att bygga nytt.

Det förutsätter i sin tur att nya stambanor för höghastighetståg ligger utanför den nationella infrastrukturplan som ska gälla i tolv år från och med 2022. Räknas de in i planen har vi i princip inte råd med något annat.

De senaste årens politiska diskussion har ensidigt betonat järnvägens brister. Men vägarna slits allt mer. Över 60 procent av det statliga vägnätet är byggt före 1970. Redan i dag saknas medel för att täcka alla behov.

I ett scenario med stambanor får även vägunderhåll stryka på foten. Det innebär än större kostnader i form av längre res- och transporttider fram till dess att dyrare reparationer påbörjas.

Industrin kan förlora konkurrenskraft, liksom regionala ekonomier sin dynamik. Ju sämre och mindre säker vägen till jobbet i grannkommunen är, desto färre orkar pendla.

Samtidigt måste biltransporterna minska om Sverige ska uppnå målet om ett fossilfritt transportsystem. För det krävs kraftigt utbyggd elektrifiering, kraftig ökning av biobränslen och högre bensinpriser.

De första två delarna tar tid att få till, och givet naturliga begränsningar av exempelvis råvaror är det inte säkert att biobränslen kan bära en så stor del som många hoppas på.

Som Trafikverket krasst konstaterar: Ska vi med dessa förutsättningar nå klimatmålet 2030, om 70 procent lägre utsläpp från transporter än 2010, måste den bränsledrivna trafiken minska med ungefär en tredjedel, vilket kräver en fyrdubbling av bränslepriset jämfört med i dag.

Det här slår oproportionerligt hårt mot bilberoende regioner och landsbygdens skattebetalare, som redan i dag betalar upp till tre gånger så mycket i bensinskatt som stadsbor (DN 28/9-19).

Det måste politiken först erkänna, och sedan arbeta för att överbrygga. Tyvärr är den rödgröna regeringen mer intresserad av fler laddstolpar och nya stambanor. Bra grejer, var för sig. Men knappast för att nå transportpolitikens mål om ett transportsystem som är tillgängligt för alla.

Gustav Juntti är fristående liberal skribent.